doilooklikeisaledrugs

Min gamla vän Tove - ett riktigt orginal!
HerreJösses säger jag bara. När hon var i usa och jobbade som au-pair mejlade vi långa mejl dagligen eller iaf en gång i veckan. Detta var ungefär samtidigt som jag skulle ta studenten.

Och dessa mejl kommer jag nog att radera nu för om någon skulle råka se dem - Ja jag upprepar bara HerreJösses.
vilken sjukt rolig tid det var!

"Du är ingen slampa Elin, absolut inte. Your secret is save with me"
Det var på den tiden då jag hatade det mesta och sket i allt. Jag sårade folk och utnyttjade situationer, men så här i efterhand var det värt det.
Och min vän Tove - Tovelito Lundgren satt där på andra sidan jordklotet och garvade och garvade åt mina bravader och gav mig bra idéer och tankar!

och Tove jag lovar dig att det som står i de mejlen stannar för alltid mellan dig och mig, haha herregud.
Jag hoppas du har det grymt i Australien och tar dom med storm - vilket du alltid gör! : )

Och vad det är kan jag inte exakt sätta fingret på men jag lider av svåra koncentrationssvårigheter -s v å r a.

Klockan halv 3 satt jag och "försökte hitta inspiration" till att skriva ihop ngr rader om olika skillnader mellan olika kulturer. Fortfarande har jag inte hittat den. Det är fan ett unikum att jag klarat av lite mer än 2 år med högskolestudier med denna motivation som besitter mig just nu.

Beror det på mig eller på dig?
Mina tankar är inte riktigt med idag, det ska vi nog kunna lida bot på!

en del av lördagens bilder och vi tackar fröken Emma Corelli som stod för de mesta av fotograferandet!

Yes jag är en copy.cat men tänker nu göra om meningen till skit förtjänar inget mer än skit. Det lät ju lika bra, om inte bättre?

Jag lever, är bara nedgrävd i mina anteckningar, power.point bilder, oh.papper och böcker tills på fredag. Fram tills dess kan jag inte riktigt kalla mig lika levande som jag är, Elin. Men efter fredag. Så det jag kanske högst gör dessa dagar är att träna, fredag eftermiddag kan ju vara passande!

Men först måste jag få spy ut lite galla, dels för att jag har skrivkramp i fingrarna och därav inte kan skriva det i min dagbok (där det kanske faktiskt borde stå med rättvisa) och dels för att det här är min blogg.

Tjejer är verkligen skit mot varandra. Hugger varandra i ryggen och snackar en massa skit. Iställer för att pusha varandra? Inte konstigt att vi inte kommer någonstans när vi har fullt upp med att reda ut vem som sa vad till vem och hur det egentligen var menat eller vad hon gjorde med honom - alltså tidsfördriv? Kan man inte ha kul istället?


Och sen till grabbarna - jag ska bli nunna. För efter år av killar, killproblem, analyserande av killar och kvällar med ändlöst tjatande om vad han egentligen menar eller egentligen vill är jag utbränd! Bränd. Jag är lost. Och jag är än mer trött på människor som säger en sak och gör en annan. Inte för att vara den, men jag behöver inte tretusen ord och förklaringar för att, ja.. Det där lät lite fel, men de som känner mig. Jag vill inte ha en massa snack om det är just snack. I don't need that.
Jag kör mitt race (är jag en dålig människa)

Sen blir så ledsen och upprörd för min pappas skull. Hur kan folk betee sig som de gör? Han är alldeles för bra för att få sånt skit. 
Tycker så synd om honom och önskar jag kunde hjälpa honom mer än jag kan. Människor är skit ibland och det är svårt att inte bry sig. Hoppas bara att han förstår det..

Och jag är ju som jag är. Inget sagt. Over and out.



Nu håller jag tummarna för fredag för på lördag ska vi fira Blunder!

Nu slänger jag in handduken - inte mer eller mindre.



P.s. Jag sov så jävla gott inatt, vet vad jag sagt, samtidigt kan jag inte undgå att undra vad du gör nu efter en lång stund. Ja tills jag vaknade med nackspärr. D.s

Japp, de är det. Nu är det mer icke-existerande.

(Och ingen kommer fatta vad det handlar om - mystiskt va)

Varför tror jag att jag säger saker till människor i min omgivning som jag faktiskt inte säger?
Är det därför jag kanske gått miste, därför jag tror men inte är hundra?
Jag antar liksom ,för att någon förklarar för mig, så förstår dom att jag menar samma sak.

"Jag gillar dig" - "Tack"

Vad är det liksom?

"Du vet vad jag känner för dig, du är alltid speciell!"
"Åh det var snällt"

alltså alla dessa ord, alla dessa förklaringar jag fått - vad är det med mina svar?
Ändå tror jag ju att jag säger, visar och förklarar jag med. Men det gör jag fan inte.
Jag tror att jag är en sån person som använder mer handling än ord.
Fast det är ju rätt vagt och löjligt.

Kan det vara så enkelt att jag är livrädd att öppna mig p.g.a. dig?
Du som visste vad jag känt och alltid skulle känna på något sätt och dog.
Att förlora någon som man sagt allt till är förjävla svårt.
Men ändå är det bra så här i efterhand.

Jag måste fan ta mig själv i kragen och bli vuxen nån gång, kanske är på tiden eller va säger vi?

Sammanfattningsvis finns det otrolig många som förtjänar så mkt fler ord än de får - jag skall bättra mig!

Idag är det min Fisk's födelsedag - och inte vilken som helst, hennes 20 årsdag!
Så förutom att Nelson Mandela blev utsläppt ur fängelset för 20 år sedan föddes världens roligaste Elin (förutom mig då).

Grattis på födelsedagen Blunder! - Nu får du nästan göra allt!

Säger bara Frank Sinatra - Vilken man!

"Nu känner jag mig typ avhyvlad, som det yttersta lagret på osten som ingen vill ha - Alltså jag är dum i huvudet typ"

"Nej det är väl helt naturligt. Vi är tjejer och är lite störda i huvudet, vi vill analysera och känna, vi vill veta och vi vill ha bekräftelse. för vi vill att dom ska veta att dom är lyckligt lottade som får vara med oss - Så är det!"

En pepp kommentar från mig till en vän som kände sig lite lost.
Som sagt. Vi är tjejer.
Ibland tror jag att min mor har lyckats att få den tjejigaste tjejen i världen, ja och då pratar jag inte om min syster. Hon spelar basket - jag glodde på mina naglar och fixade mitt hår när jag spelade basket (japp jag hade en sådan karriär - blev dock kortlivad).

Jag älskade att leka med barbie dockor långt efter att det var "okej" - har dock slängt dom nu, bra va? Jag lekte bröllop, middagar, fester och barn. Jag hade alla olika kläder som man kunde tänka sig. Jag samlade på bokmärken och bytte aldrig bort dom. Hittade faktiskt ett av mina favoritmärken nu innan jag flyttade. Gah va fint det var!

Jag älskade disneydags och trodde att jag var med i alla vi barn på saltkråkan. När jag väl fick en syster klädde jag ut henne till påskkärring, nöp henne i kinderna för att få trösta henne och visade henne hur man skulle vara som tjej. Hur man målade nagellack, hur man lockade håret och viktigast - hur man lekte med barbie.

Att jag inte är lika lättskrämd, lättgråtande (tåls att tänka på), inte spelar basket och inte samlar på bokmärken längre säger väl sig självt efter 22 år.
Men det jag ville få fram till min fina vän är att vi är tjejer, unga kvinnor.

Jag överanalyserar, jag tänker så långt så det knakar, jag överreagerar, jag är paranoid, jag gråter för något jag ser på f.b, jag vill prata ut, jag vill förklara, jag vill diskutera och jag vill att killar ska förklara med andra ord - (använder för mkt ord!)
Det är inget skumt - det är så vi fungerar. Iaf de och de nära mig.

Men vet ni vad jag tycker? Jag tycker bara det bevisar att min hjärna fungerar jävligt bra!
Vilka killar kan tro sig lösa världens problem, gråta över barnen i afrika, analysera sin väns ex. handlingar, sin egens handlingar, plugga på en tenta och samtidigt måla naglarna? Tror inte dom är alltför många!

Ibland är för många ord för många. Känns lite som det är the story of my life - hitills. Dels för att jag alltid snackar för mycket - alla tillfällen jag får.
Dels för att föreläsarna de senaste dagarna har stått där framme och snackat så mkt onödigt skit att jag velat kasta pennor i huvudet på dem! (hindrade det och började rita prinsessor och pungråttor istället).
Kan även ta upp det faktum att folk alltid snackar för mkt skit om saker och andra folk som dom kanske inte ens har en aning om. Att människor säger en sak och sen gör en annan - säg inget då ?
Dels att man kan ha en förmåga att bubbla på för mkt och ja, kanske säga för mkt?

Ibland är det bra att berätta, ni vet, känslomässigt skit - lätta sitt hjärta osv. kanske för att kunna gå vidare eller för att kunna glömma - kanske göra om samma misstag eller för att lära.
Ibland är det bra.

Men oftast borde man inte säga alltför mkt för ord sårar. Ord har den påverkan att sätta ens värld i gungning och göra att huvudet känns tungt. De samlas liksom inom en och antingen kommer ut, i ett nervsammanbrott eller över toaletten. Eller så stannar de kvar därinne och blockeras, trycks längst in i garderoben som kläderna man aldrig använder. För att du inte vill känna eller verkligen inte har tid.

Jag orkar inte mer. Ex antal timmarns sömnbrist, två kompletteringar och en kommande tenta gör väl även det sitt. Men jag vill inte mer sånt här. Jag är trött på skiten. Jag är trött på äckliga jävla horor i våran underbara lilla stad, mytomaner och folk som inte har några framtidsvisioner, folk som lever för att intrigera och snacka skit.
Underbart hörni!

Jag vill verligen kunna lita på folk men gång på gång kommer jag på att det är jävligt mkt svårare än jag tror.

Och det känns så jävla svårt.

Till skillnad från vissa andra ()

Jessica: "jaa men elin kan man inte få fram på spotify?? Hon är ju bäst IRL liksom"
Klockren tjej!

Idag har varit en dag som är skit egentligen, för jag har varit så trött, så jävla trött, på skolan, på tanten, på tåget som skriker en i öronen och på tentorna som jag lyckas göra små fel på om och om igen. Och på möten som jag inte hann med! Och på helgen som känns som en jävla röra ja och glömde jag nämna livet?
Varför ska man göra så många val för? Jag tycker inte om val. Skulle exempelvis välja om jag ville ha med mig en macka till skolan imorrn.

Frida: "Elin, vill du ha en baguette?"
Jag: "ååhhaaahhh GAAAAH!"
Mamma: "Jag tror Elin har beslutsångest igen"

Förövrigt ligger den där pluggångesten som ett moln över mig - det blir till att ta tag i det imorrn Elin lilla!

Jag önskar mig en överraskning, något oväntat och helst med massa blommor, ett anonymt blombud, de skulle vara helt fel, eller kanske ett paket med en stor röd rosett, en kärlekshälsning på lugna favoriter -  Något, anything. Eller att sova i någons famn, en stund. Jag känner mig så jävla slut och överkörd. Överkörd - det var helt fel ordval.
Det är ruskigt obehagligt när man ibland inser hur liten och klen man kanske faktiskt är ibland, eller när man bara låter sig känna så. Jag behöver det.


P.s förövrigt (igen) tog jag baguetten. D.s

Hispig, det är dagens ord. Eller stundens känsla. Är stressad. Sjukt stressad. Över vad? Och hur och när?
Skolan - as usual. Är så jävla mycket som ska fixas nu, fyllas i och skickas in. Om jag ens hinner?
Vill jag verkligen?

Förutom det får man liksom hisp som på posten av ett mejl med ett U eller två. Jag orkar inte komplettera.

Och kanske är det så att man borde se över sig själv och sänka garden ibland, va fan, hur höga krav kan man ha och så är man som man är? Totalt utslängda ord som kanske inte gör eller ger någon förståelse och kanske är det inte det som är min mening.

Men ibland borde man fundera på varför och inte bara göra.

(gårdagen kommer inte att sammanfattas mer än jävligt trevligt sällskap och bra schlager - det tackar vi för :)

Vad vill vädret, egentligen?

"Varför väljer tjejer alltid skit-killar?" - en upprepad fråga av många, av mig själv till och från i mitt unga liv, av mina vänner till och från i deras liv, av killar som känner sig orättvist behandlade eller bara av killar. Fick höra det så sent som i lördags. Varför gör tjejer alltid så?

Ja, jag är inte rätt person att fråga.
Varför?
För jag aldrig skulle ....eller jo, det skulle jag säkerligen, iaf gjort.

Fast jag tror, och det är naivt av mig, men ändå. Att det alltid finns ngt gott i alla, ja eller nästan alla iaf.
Vem är jag att dömma folk?
Vem är jag inte att dömma folk..

Nu hamnade vi off-pist som man skulle kunna uttrycka det, men att försöka tvinga sig på en tjej som är tokdeckad kanske inte är helt oskitigt?

Jag är fucked up på detta plan, kanske beror det på en gång... Jag har aldrig tänkt på det som något sådant för jag gillade honom (med betoning på gillade). Hur mycket skit tar vi tjejer egentligen?

En jävligt bra fråga, och nej, det finns ingen nutid i detta och ja, jag mår för jävla bra! Men ibland är det viktigt att bli lite konfunderad och kanske ta sig en funderare om hur man egentligen fungerar själv.

Bara det liksom - ovan - att jag skriver ihop meningar, kan inte förkara det. Det är som något kemiskt och allmänt stört bara. Jag är en tönt - se så, jag kunde skriva det med mellanrum!

Kanske beror det på att jag är på sånt jävla bra humör just nu? Kanske är det för att jag var på spinning idag och körde slut mig själv, kanske är det för att jag kände mig bra på redovisningen om ätstörningar och för att vi fick beröm och för att jag fick bekräftat att jag kan, jag är så jävla bra på att snacka ibland!

Eller ja..ofta-st.

och så kan det ju bero på denna underbara varlelse

 

Ja inte jag då, utan min allratoppenbästa Andrea "Pille" Palmqvist.
Bilderna bjuder jag på då jag vill få fram själva känslan i att ha någon som hon, som tyckte om en redan när man såg ut sådär och som skriver sånna sockesöta saker

"Med hela denna konversation vill jag ha sagt att för mig är du som en fjäril, som bara flyger in med dina färger och gör mig glad i hela mig. Sååå tack <3"

Tack själv Smurfen!



Du är en så jävla viktig människa!


P.s. Det är du med.D.s.

The fishes in a fishingly conversation:

"Jag blir så jävla ledsen, åh jag vet inte hur jag ska kunna jobba imorrn"
"Det funkar nog ska du se, godnatt blunder"
"God natt"
*någon tyst minut går*

"Kära Gode Gud, gör så att jag inte spyr inatt. Amen"

*Elin Ögren Utbrister i ett gapskratt*
"Aahhaa, ibland gör du mig faktiskt jävligt glad!"

And that's what friends are for!