From my body I can show you a place God knows
Somnade in gott i en alldeles för bra tid. Och vaknade upp vid 08:30 imorse totalt utvilad - Hur länge sen var det man gjorde det?
Kan inte minnas.
Gjorde mig en bra frukost och drog till gymmet för lite kondition och styrka. Inhandlade massa frukt och grönt, lagade till en bra lunch och drog till jobbet.
En bra helg helt enkelt.
You don't mean nothing at all to me.





Viva Italia!
Då så!
Investerat i ett par italienska böcker - nu jävlar ska jag börja läsa italienska igen och komma igång med språket.
Och om det nu skulle falera vet jag ju att jag fyller ut bokhyllan med lite språk. Detta ser jag som en Bra investering!
Så om jag inte skulle ha tid här så vet ni vad jag gör - Jag pluggar italienska. 
Arrivederci!
Harmony friday
Every kind of wisdom
Inatt sov jag som en prinsessa. Verkligen. det var som att alla tankar, alla funderingar och all oro (trodde att det flyttat in en tant-spöke till mig kvällen innan) gled iväg. Det fanns varken tid eller rum för dem/den.
Oh så fastnar jag i tanken att jag vill se så mkt mer.
Ett val som jag gjorde i början av denna vår var att säga mer ja än nej. Någorlunda, har det väl gått iaf.


Och så fastnar jag, bilden av mig, mitt i ingenstans, rofylld ute i naturen, tittandes ut över havet och bergstopparna med en cigg och ett helt huvud fyllt av harmoni.
The scent of a lemon drips from your eyes
The story goes on
Helgen börjar locka till sig mig..och därefter blir det Paris. Som pricken över i.et blir det Lund över Valborg och det känns som det kan bli en galen helg.
Just nu, längtar jag något enormt till min säng, även om nattens drömmar jagade mig genom sjukhusets korridorer med intima anspelningar, kyssar och smek. Varför drömmer man sånt?
Kan det vara saknaden av närhet? Nja..tveksamt, men kanske. Jag gillar mer det man kan ta på, dvs det fysiska, den fysiska attraktionen, den är trygg och säker och inte alls lika obehaglig som den emotionella.
Sometimes late at night
The past is to close to my future

Att veta att jag vill

Love is overrated
Jag jobbar med människor. Det valet har jag gjort helt och hållet själv. Jag försöker hjälpa människor, rädda människor, se till att de får det bra, att de mår bättre.
Jag möter en hel del saker som jag inte skulle möta i kassan på Ica.
De är oftast nya möten och nya ansikten var dag. Vissa berör mer, andra lite mindre.
Alla dessa människor ger intryck, tankeställare osv. Men samtidigt....
Jag vet inte om det är stressen eller åldern (Närmar mig mina 25!), eller om det helt enkelt är så att jag stängt av.
Jag kommer inte ihåg senaste gången jag grät..Vilket vissa kanske tycker låter jävligt skönt, jag mår väl rätt bra helt enkelt. Men samtidigt är jag en person som tror det är bra att gråta lite, att få ur sig lite ångest, krav, rädsla..för det har vi nog alla mer eller mindre av.
Är det konstigt att vilja gråta lite?
Det gäller att passa på när tillfälle ges
Livet. Life.
Tar sina vändningar.
Förtillfället som i just nu, är allt helt okej. Frisk efter diverse åkommor.
Hjärta och hjärna är förtillfället i symbios, och hur underbart är inte det?
The more things change, the more they stay the same
Eller helt och hållet ngt annat.
Fastnat med magsjuka och i sängläge framför greys anatomy.
Jag brukade bli påverkad, berörd... Någonstans på vägen förlorade jag det, känslan att känna.......var det för att jag släppte taget och att allt känns så distanserat nu?
Och viktigast: när hände allt det här?
Sammanfattningsvis: att känna var skönt, nu är jag avtrubbad.
Addiction hurts...
How do you know when you're there..

The signs lead you right back where you belong
Okej, jag är kär. Här är svaret på alla mina funderingar!

Magic hour
Och här ligger man nu, i soffan, och försöker bli frisk -are. Äntligen tog jag mitt förnuft till fånga och hämtade ut antibiotikan(som jag skulle gjort för ungefär en månad sen).
Nu håller jag bara tummarna på en förbättring, börjar bli trött på detta eviga snorande, hostande och icke tränande.
Annars då?
Jo tack, annars rullar livet på i dess vanliga spår. No surprises.
En sak jag kommit underfund med?
Att vara hård som sten är en bra sak.
Och en annan sak? Det vi alla söker efter på alla plan är väl kärlek, sån som John och Vanessa i dear John, eller allie och Noah i the notebook, men den kan man nog inte söka sig till... Kommer den så kommer den.
Dagens visdom, nu: nästa 15ml mollipect och doxyferm tab.

Im gonna fight them all

The show goes on


