From my body I can show you a place God knows

En lugn toppen lördag blev det. Löpträning som följdes av ett härligt bad med ansiktsmask, fixande av naglar och god middag.
Somnade in gott i en alldeles för bra tid. Och vaknade upp vid 08:30 imorse totalt utvilad - Hur länge sen var det man gjorde det?
Kan inte minnas.

Gjorde mig en bra frukost och drog till gymmet för lite kondition och styrka. Inhandlade massa frukt och grönt, lagade till en bra lunch och drog till jobbet.

En bra helg helt enkelt.



You don't mean nothing at all to me.












Viva Italia!



Då så!
Investerat i ett par italienska böcker - nu jävlar ska jag börja läsa italienska igen och komma igång med språket.
Och om det nu skulle falera vet jag ju att jag fyller ut bokhyllan med lite språk. Detta ser jag som en Bra investering!

Så om jag inte skulle ha tid här så vet ni vad jag gör - Jag pluggar italienska.



Arrivederci!


Harmony friday

Och så har man sökt lite vidareutbildning då, får se om de kan bli ngt av mig. Lite spontant och exakt så som ungdomsåren bör vara (igornerar faktan att 25 är på spåren).
Inatt ska jag sova gott och dagen ska vara bra, ja. Det är rätt inställning!

Every kind of wisdom



Inatt sov jag som en prinsessa. Verkligen. det var som att alla tankar, alla funderingar och all oro (trodde att det flyttat in en tant-spöke till mig kvällen innan) gled iväg. Det fanns varken tid eller rum för dem/den.

Oh så fastnar jag i tanken att jag vill se så mkt mer.
Ett val som jag gjorde i början av denna vår var att säga mer ja än nej. Någorlunda, har det väl gått iaf.



 






Och så fastnar jag, bilden av mig, mitt i ingenstans, rofylld ute i naturen, tittandes ut över havet och bergstopparna med en cigg och ett helt huvud fyllt av harmoni.


The scent of a lemon drips from your eyes

Ytterliggare en vecka har gått. En vecka sedan jag landade på Arlanda och kände att livet har så jävla mkt att ge. Och, det finns så jävla mkt att se.
En lista skrivs bakom mitt pannband.
'Saker att göra 2012'

När året började fanns det en hel del, en del har gjorts, en del kvar, en del raderats.
Kollar tillbaka och ser hur mkt jag raderat under åren, hur mkt jag censurerat och helt enkelt valt att radera.

Ja, jag har gjort en del misstag. Ja, jag har sårat och jag är jävligt ego till och från.
Skillnaden mellan mig och många andra som jag mött - Bakom mina misstag finns en tjej med ett hjärta som bara är lite ambivalent och har svårt att hitta rätt väg. för alla vägar ska ju ha ett mål, dvs. rätt mål.
Med dessa vilsna ord och jävligt nerhasplade bokstäver säger jag Godnatt för imorgon börjar en ny vecka, återigen.

The story goes on


Helgen börjar locka till sig mig..och därefter blir det Paris. Som pricken över i.et blir det Lund över Valborg och det känns som det kan bli en galen helg.

Just nu, längtar jag något enormt till min säng, även om nattens drömmar jagade mig genom sjukhusets korridorer med intima anspelningar, kyssar och smek. Varför drömmer man sånt?
Kan det vara saknaden av närhet? Nja..tveksamt, men kanske. Jag gillar mer det man kan ta på, dvs det fysiska, den fysiska attraktionen, den är trygg och säker och inte alls lika obehaglig som den emotionella.





Sometimes late at night

The past is to close to my future


Att veta att jag vill

Har haft en helt underbart skön och händelserik helg.
De är väl så jag skulle sammanfatta det ungefär?
Fredag var det tjejkväll hos Andrea med massa fina ansikten och lördag blev det bio och sedan lite
vin med Vickan.
Och hur, det vet jag inte, men på ngt sätt känns det som jag fått en timme extra idag fast jag egentligen förlorat en? Konstigt.
Imorrn börjar en ny arbetsveckam hoppas på att den kommer att vara en bra en.
om 11 dagar är vi i Paris!

Love is overrated



Jag jobbar med människor. Det valet har jag gjort helt och hållet själv. Jag försöker hjälpa människor, rädda människor, se till att de får det bra, att de mår bättre.
Jag möter en hel del saker som jag inte skulle möta i kassan på Ica.
De är oftast nya möten och nya ansikten var dag. Vissa berör mer, andra lite mindre.

Alla dessa människor ger intryck, tankeställare osv. Men samtidigt....
Jag vet inte om det är stressen eller åldern (Närmar mig mina 25!), eller om det helt enkelt är så att jag stängt av.

Jag kommer inte ihåg senaste gången jag grät..Vilket vissa kanske tycker låter jävligt skönt, jag mår väl rätt bra helt enkelt. Men samtidigt är jag en person som tror det är bra att gråta lite, att få ur sig lite ångest, krav, rädsla..för det har vi nog alla mer eller mindre av.

Är det konstigt att vilja gråta lite?

Det gäller att passa på när tillfälle ges


Livet. Life.
Tar sina vändningar.
Förtillfället som i just nu, är allt helt okej. Frisk efter diverse åkommor.
Hjärta och hjärna är förtillfället i symbios, och hur underbart är inte det?

image description

The more things change, the more they stay the same

Eller helt och hållet ngt annat.
Fastnat med magsjuka och i sängläge framför greys anatomy.
Jag brukade bli påverkad, berörd... Någonstans på vägen förlorade jag det, känslan att känna.......var det för att jag släppte taget och att allt känns så distanserat nu?
Och viktigast: när hände allt det här?

Sammanfattningsvis: att känna var skönt, nu är jag avtrubbad.


Addiction hurts...
How do you know when you're there..


The signs lead you right back where you belong

Okej, jag är kär. Här är svaret på alla mina funderingar!


Magic hour

Och här ligger man nu, i soffan, och försöker bli frisk -are. Äntligen tog jag mitt förnuft till fånga och hämtade ut antibiotikan(som jag skulle gjort för ungefär en månad sen).
Nu håller jag bara tummarna på en förbättring, börjar bli trött på detta eviga snorande, hostande och icke tränande.

Annars då?
Jo tack, annars rullar livet på i dess vanliga spår. No surprises.
En sak jag kommit underfund med?
Att vara hård som sten är en bra sak.

Och en annan sak? Det vi alla söker efter på alla plan är väl kärlek, sån som John och Vanessa i dear John, eller allie och Noah i the notebook, men den kan man nog inte söka sig till... Kommer den så kommer den.

Dagens visdom, nu: nästa 15ml mollipect och doxyferm tab.


Im gonna fight them all

Jag vet att folk undrar ibland vad jag skriver om eller vilka jag hintar till (om det ens finns en person som jag gör det till?). Att folk inte fattar. Jag vet det. Men idag fick jag en sån där "fuck it det är min blogg"-känsla som infinner sig när man, ni vet, funderar på hur mkt man egentligen kan och ska (borde?) skriva i en blogg på nätet där i princip alla kan läsa? Hur mkt man ska lämna ut?
Och sen fick jag samma känsla igen - Bloggen är min, jag kan skriva va fan jag vill.
Så, det är den inställningen jag går efter hädanefter.

Jag är trött på att behöva hävda mig på något jävla vänster. Att stå ensam kvar i mål och bara försvara mig.
Skit samma. Leker man med elden så bli man bränd eller hur säger man? Jag har blivit bränd, ja, kanske konstant bränd.
Men jag ångrar ingenting och mitt samvete är rent.
Ändå sitter jag här med mina favoritmän (ben & jerry) och undrar om inte livet skulle ge mig lite mer?
Kom igen nu va!
Och imorgon blir det jobb, förhoppningsvis få en tid till min specialistläkare och sen kväll med Blunder.
Det kan nog inte sluta bättre.
Lite halvbränd här bara kanske? Njaa. lite kanske.

The show goes on

Paris är bokat och klart!
Och snart sitter vi där, på ett café inte långt ifrån Eiffeltornet, dricker café latté och puffar på en cigarill.
Ibland måste man få livet att se det ljusa och inte bara skiten. Fy fan vad härligt det ska bli!!

Je´taime moi non

RSS 2.0