doilooklikeisaledrugs

The past is to close to my future

Eller helt och hållet ngt annat.
Fastnat med magsjuka och i sängläge framför greys anatomy.
Jag brukade bli påverkad, berörd... Någonstans på vägen förlorade jag det, känslan att känna.......var det för att jag släppte taget och att allt känns så distanserat nu?
Och viktigast: när hände allt det här?

Sammanfattningsvis: att känna var skönt, nu är jag avtrubbad.


Addiction hurts...
How do you know when you're there..

Okej, jag är kär. Här är svaret på alla mina funderingar!

Och här ligger man nu, i soffan, och försöker bli frisk -are. Äntligen tog jag mitt förnuft till fånga och hämtade ut antibiotikan(som jag skulle gjort för ungefär en månad sen).
Nu håller jag bara tummarna på en förbättring, börjar bli trött på detta eviga snorande, hostande och icke tränande.

Annars då?
Jo tack, annars rullar livet på i dess vanliga spår. No surprises.
En sak jag kommit underfund med?
Att vara hård som sten är en bra sak.

Och en annan sak? Det vi alla söker efter på alla plan är väl kärlek, sån som John och Vanessa i dear John, eller allie och Noah i the notebook, men den kan man nog inte söka sig till... Kommer den så kommer den.

Dagens visdom, nu: nästa 15ml mollipect och doxyferm tab.

Efter typ 10 år av dejtande, relationer och jävla massa drama finns det typ ingenting som kan chocka eller förvåna mig. Nästan. Varför? För jag har varit med om det mesta, jag utgår inte från att folk är ärliga eller vill väl, jag litar inte på vem som helst.

Och nu idag, typ någon dag senare så är jag fortf inte så chockad eller förvånad, jag är inte ledsen för jag har byggt upp någon slags skyddsmur och har intalat mig själv att det är inte värt att gråta över spilld mjölk. Men jag är besviken. Egentligen mest besviken för att min inställning till den svaga delen av mänskligheten (männen) ännu en gång visat sig vara rätt. Att jag inte kan lita på någon, att ingen är stark nog eller schysst nog.

Så summa- jag är även sjukt besviken på någon som jag trodde va någon annan, iaf för mig. Och för att jag tog steget och provade att våga och försöka ändra min inställningen, för jag litade på någon.

Sammanfattningsvis- män är skit och den som kan förvåna mig (på ett bra sätt med att låt oss säga: inte ligga med grannen eller vännen eller göra slut på nyårsafton) skall få en eloge!

Så känner ni er manade-försök ändra min inställning! Jag har inget bättre för mig.

Jag har även ätit sjukt mkt idag. När Frida gav mig en förvånande, nästintill chockartad blick när jag tog fram kladdkakan och frågade "hela?" förstod jag att det räcker nu.

Passion i dess olika former.
Det finns ingenting som härför mig mer än just passion, och med vilken kraft passionen tar över oss.

https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/577812/images/2012/pic_186707768.jpg">https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/577812/images/2012/pic_186707768.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-2/577812/images/2012/pic_186787339.jpg" class="image">

Helt plötsligt - jag blir berörd. Barn berör mig. Är det nu man börjar bli vuxen säg?

Imorgon blir det ordentligt lyft av ansikte. Ja inte på plastikkirurgisk väg då utan med lite nya produkter som är införskaffade.
Blir även firande av min käre far som fyller år.

Och som i eftersträvan att bli frisk är jag hemma ikväll, medan andra är ute och festar. Det jag saknar är egentligen bara att få leva lite.

Det slog mig idag att det finns verkligen så många speciella platser att se på jorden, och om de skall ses. De skall ses.

P.s jag vill aldrig visa mig svag, mig själv, sårbar och naken men kanske är jag som bäst då? D.s

Att vara eller inte vara. Att välja. Att älska. Att hata. Att enbart känna. Att få det att funka, att få en sluten cirkel.

Att...börja på nytt.

Om jag orkar imorrn hade jag tänkt att kanske skriva lite revy 2011,ups and downs osv.

Lägesrapport? Hör absolut ingenting för locket över öronen men kroppen börjar kännas lite starkare än föregående vecka. När jag är frisk ska jag vara så jävla frisk!

Slogs precis tillbaka, ca 5 år i tiden och jävlar...vilken kraft, vilken chock...vilka minnen.

Och O.C, jag är inte 24 längre, jag är 19.
Och livet tar oväntade vändningar, det enda du kan göra, och som jag gjort är att följa med.

Det är ju en jävla tur att det finns massa appar att underhålla sig med när man inte lyckas bli frisk.

Typ som alike, igår fick jag öroninflammation-ta allt på en gång liksom. Det jobbigaste är att jag är livrädd för öroninflammation sen jag var liten och alltid lyckades få det titt som tätt. Nu har jag lock för ena örat och har knaprat i mig Ipren för att slippa smärtan. Fuck! När jag är frisk ska jag vara så jävla frisk!