Valet och kvalet
Iphone vs. Dator.
Sedan jag blev med iphone har jag kommit på att jag i princip inte använder mitt bredband, alls. Vilket känns lite onödigt. Samtidigt finns det så mycket fördelar.
Sen jag kom in i blogg.se appen och började blogga där har jag likväl där känt att - Fan vad jag saknar att höra tangenterna knappa under fingrarna.
Att se orden komma fram i samband med mina tangenttryck - Det är då skapandet kommer, enligt mig.
Så, jag tror inte man behöver välja, bara att få lite variation kan vara bra för kropp och själ.
Saknas
"jag saknar dig"
Vad innebär egentligen det uttrycket? Hur kan du sakna någon som gjort dig ledsen, som fått dig att undra? Som helt enkelt bara fått dig att än en gång sitta där själv med en ny drink och fundera på om du ska orka en runda till.
Jag tror inte att du egentligen saknar personen, för det handlar inte om honom/henne utan det handlar om dig. Allt handlar om en själv i slutändan. Att sakna någon som inte varit schysst mot en känns ju rätt självdestruktivt?(vissa kanske gör det just för). Andra tror jag som följande: man saknar det personen fick en att känna.
Det du kände när du var med personen, tillgängligheten och tryggheten-jag tror det är det man saknar.
Så de var mina visdomsord för idag. Jag vill känna så igen.
Drömmen om Elin.
Hon har varit med alla. Alla har varit med Elin. Människor kanske tror att hon är ytlig eller dryg eller jag vet inte vad det är för jävla skit de tror, men jag känner henne.
Jag känner Elin. Och jag
vet. Jag vet att hon är bland det finaste som finns, i alla fall i den här livstiden. Hon har förmågan att få en att känna att allting är okay, att vad som än händer så är det överkomligt. Ingenting är oöverstigligt, ingenting är omöjligt, och man kommer över allting. Och kommer man inte över det, så kommer man i alla fall vidare. Hon får mig att tro på det, för att jag vet att hon vet vad hon pratar om.
Och hon är allt annat än ytlig. Det finns ingen annan som är så öppen för nya människor som Elin. Hon är extremt bra på att släppa förutfattade meningar om människor och bara tillåta sig själv att bilda en uppfattning om personer utifrån sina egna erfarenheter, snarare än utifrån vad alla andra säger. Det tycker jag är en väldigt fin egenskap som många andra saknar och vem vet, vi kanske inte hade varit vänner om hon hade lyssnat på vad andra människor säger.
Jag ska berätta något annat för er. Jag och Elin, vi gör egentligen inte så mycket när vi umgås. Vi har en handfull ämnen vi täcker in varje gång vi träffas, våra gemensamma intressen skulle man nästan kunna kalla det. Några få komponenter som vi uppenbarligen har en förkärlek för; män, alkohol, julen, serier och sushi. Och jag
älskar det. Jag älskar att jag kan älta saker tills det liksom är så isärplockat att det bara består av små, små, nästan obetydliga beståndsdelar. Att hur mycket jag än tjatar om en person eller en händelse så vet jag att hon fortfarande lyssnar. Åtminstone med ena örat.
Vi två tillsammans utgör några av Sveriges största serie-nördar (även om jag slår henne med hästlängder). Jag vet inte om det finns någon som kan hata särskilda karaktärer i serier lika mycket som jag och Elin tillsammans gör. Vi har på allvar ett sådant stort brinnande hat för en del fiktiva personer att vi i princip planerar vad vi skulle göra om vi träffade dem (vi skulle spöa dem, givetvis). Det kanske inte är helt normalt beteende, men det är vårt beteende och jag älskar det. Det känns fint på något sätt.
Jag är helt enkelt så glad och tacksam över att hon finns. Fina, fina Elfie. Ibland undrar jag var hon har varit hela mitt liv, men så kommer jag på att hon har ju varit precis
här, åtminstone de senaste 9 åren. Det var bara det att det gick lite långsamt för oss att förstå att vi är så bra för varandra. Men nu vet jag. Och nu släpper jag henne aldrig. För det blir aldrig fel med Elin.
Jag tycker det. Jag tycker att hon är nåt att ha.
All i wanna do
Och allt raderades. Jag vill åka bort, försvinna bort i regnet för en stund. London kanske, New York, varför inte Budapest? Bara vara anonym och se annat än det jag ser för tillfället. Ja just för tillfället är det mitt bleka face i spegeln, om man inte visste att jag var sjuk skulle det synas långa vägar.
Hur mycket sympati ska man ha för andra? Och vart går gränsen? När man slutar lyssna på sig själv för att sympatisera med en annan, är det för mycket?
En sak som är säker med mig är i alla fall att jag känner, kanske alltför mycket. Det jag för tillfället känner är smärta i leder, ett dunkande huvud och en rinnande näsa, de kanske är bättre än att känslomässigt känna för mycket?
Dagens problem
Nu har jag legat hemma i tre dagar, om jag räknar bort helgen och jag mår fortfarande skit.
Har inte varit så här sjuk på länge, det jobbigaste för tillfället är att jag inte kan ligga ner för jag har för ont i ryggen.
Att ta hälsan för given, det är något jag inte ska göra på ett tag.
Ps
Det är inte själva mörkret som skrämmer. Mörkret i sig är rätt bekvämt och skönt. Det finns ju inget skönare än att krypa ner i sängen i ett kolsvart rum.
Nej mörkret skrämmer mig inte.
Det handlar om det eller De som kan gömma sig i mörkret, de är alltid lättare att komma undan i mörkret än det är i ljuset. Och det om något skrämmer skiten ur mig.
It's not easy to be missunderstood
Jag ska bli den personen som jag är, inför alla människor. Och då menar jag inte bara vissa utan alla.
Jag hat-älskar den här bilden av mig som folk har. Att jag är ytlig, lätt fotad tjej som bara går efter personers yttre. En tjej som bara gör och bara gläds. Som bara gläds av att ha andra människor omkring sig för att vara i centrum.
Jag vill bli sedd för den jag är. Jag vill aldrig mer att personer som kommer mig nära ska behöva fundera på mina intentioner. Jag vill aldrig mer behöva känna att jag ska förklara mig eller försvara min oskuld p.g.a. rykten och mitt förflutna.
Allt jag sagt och allt jag gjort har varit totalt ärligt. Jag gav mig själv en chans, för min skull att våga visa mig.
I slutändan var det värt det för det gav mig rätt mkt.
Samtidigt fuck it
Not any excuse to start a new beginning
Jag hatar egentligen nyårslöften - Nya löften som du garanterat kommer svika efter ca 3 veckor. Vi har ju de vanliga: träna mer, gå ner i vikt, ändra sin kost, sluta feströka, ha vita månader, få lite självdisciplin osv osv.
Sen har vi de mer personliga såsom, lära sig att stå upp för en själv, våga hitta riktig kärlek - eller om du har tur nog att redan ha hittat - Våga hålla fast vid den, träna upp ens självkänsla osv osv osv.
Jag anser att nyår är bara en sjuk anledning till allt detta, istället för att bestämma dig när som. Vem säger att du måste ändra ditt liv bara för att det blir ett nytt år? Ta steget nu och ändra dig! Eller stanna kvar och var samma person om du är nöjd med det.
Hursom behöver man inte ett nytt år för att förändra sig, bara lite putt i rätt riktning och kanske lite insikt.
Jag har en förändring som kommer komma, jag skall ta bort mitt användernamn och lösen till bloggen- Varför?
Kort sagt, för jag kommer aldrig ihåg vad mina uppgifter är och kan således inte komma in på min egen blogg. Fiffigt va?
Ha en underbar dag nu mina få läsare!
Puss!
Im ready
2012
2012-är det nu världen skall gå under? Är det därför jag fått sån hets att plötsligt ta mig runt hela jorden? Sluta äta hormoner och kolla jobb runt världen? Eller är det bara utveckling?
En hel del förändringar görs konstant och vissa smyger så självklart på en efter en stund. Jag är likadan.
För tillfället så som i just nu gör jag det jag gillar bäst, drömmer mig bort till en annan värld (via spännande filmer) i sängen. Imorrn gör jag det jag är näst bäst på-pratar för mkt och socialiserar mig med ett glas skumpa i handen.
The one that is you
Hur ska jag kunna bevisa vem jag är? Vad jag vill och att mina intentioner är ärliga?
Ibland känns det lite som att man fått ett dåligt äpple och lite som att de som påstår sig känna en kanske faktiskt inte känner en alls....
If you're breathing like Im breathing-whats up?
Fastnar framför criminal minds varje gång, så jävla spännande. Mådde pyton idag och flexade hem tidigare, efter lite sömn, Alvedon och lite försök till att vända magen till ngt positivt mådde jag lite bättre.
Fortfarande vet jag inte riktigt vad det är med mig och min mage men det löser sig nog-lite mindre stress helt enkelt.
Min mamma har försökt lära mig att man ska ta hand om sin kropp och jag börjar nog sakta men säkert ta in det.
Dags att boka biljetter till män som hatar kvinnor-den amerikanska versionen kanske... God jävla natt.(jag vill inte vända ut och in på mig själv idag som ni kanske märker?).
Do I or don't I
Jag har suttit som besatt framför gossip girl. Jag har fällt en tår, alt två, försökt fälla tre. Hur vet man vad som är rätt och vad som är fel? Vice versa. Hur vet du? Och när är känslorna helt och hållet inaktiva,kalla och frysta? Alldeles för många bra frågor som jag själv inte kan svara på. Är väl någon mening med det också?
Och imorgon blir det en arbetsintervju för mig, jätte spännande. Det hör året har varit en otroligt händelserikt år, på gott och ont och ännu är det inte riktigt slut. Later
Värme inifrån och ut.
1.a advent och jag känner mig varm. Bekväm och varm. En underbar jävla känsla i sig.
Men julen försvinner ju inte riktigt helt utan finns alltid där, som en god vän som kommer tillbaka varje år. Något i mig känns annorlunda, som att den här julen kommer bli ngt alldeles perfekt.
Didn't care anyway
Mitt i all lycka, i all glädje och framtidstro slog det mig - fan va livet kan vara hemskt, sorgligt och orättvist.
Lite före
Och så äntligen provar vi appen! Enda lediga dagen igår bestod av julpyntning, ja jag vet-jag är lite före men jag vill njuta och julen är verkligen ngt som gör att jag njuter. Och idag börjar helgen som för mig består av jobb - kan bli rätt skönt det med,
Life smiles for me
Kort
Jag såg ett på mig och min kusin, härom dagen, som min mormor tagit för ngt år sedan. Jag var blond och såg
rätt lycklig ut.
Med alla krav som jag satt på mig själv, och mitt i all röra, har jag ändå på något konstigt sätt (fråga mig inte när eller hur) lärt mig att förstå mitt eget värde. Ingen person är egentligen värd att sitta och vänta på någon, att bli ignorerad för att sedan bli dyrkad. Att bli behandlad som en jojo.
Men samtidigt är det även upp till den personen själv att sätta stopp. Man kan inte skylla hela sin livssituation helt och hållet på någon annan.
Tjejen på bilden (jag kallar henne tjej för hon är fortf. rätt naiv) kände sig speciell, kände sig utvald (kanske för kvällen). Hon gjorde allt för sin kärlek - den som
hon gav.
Hon gav verkligen allt.
Idag kallar jag tjejen för en kvinna. Jag kan inte säga att jag aldrig kommer att ge allt för en annan person igen, men det jag kan säga är att jag kommer aldrig ge allt för någon som inte ger allt för mig.
Jag har lärt mig att förstå vad kärlek och ägande är. Eller snarare sagt vad skillnaden mellan kärlek och ägande är.
Du äger aldrig en annan människa. Du älskar en annan människa. Och med älskandet i sig kommer tilliten.
Jag vill älska och vara fri. Bunden till någon via ett osynligt nät men samtidigt min egen person.
Det kanske är ett steg i rätt riktning....
'It's beginning to look a lot like christmas'
Bara 2 månader och 3 dagar kvar till Julafton. Jag har redan börjat köpa julpynt.. Och det känns jävligt bra. Julen är en sån där last som man faktiskt Får ha utan att ha ngt som helst ångest för det. Så de så.
För övrigt är jag ledig idag, andra lediga dagen. Och jag skall ta tillfället i akt och ta en promenad med min mor i solen för att sedan RÅstäda min lägenhet. Kommer faktiskt inte ihåg sist jag städade, snuskigt va?
Mer än så tänker jag inte avslöja i bloggen då det är alldeles för många snokare här (hoho).
Hej på er!
problems people create
Jag känner mig sjuk.
Ni vet sådär "hängig"?
Jagharontikroppen,nyserochkännermigvarmmentareniprenochgårtilljobbet - hängig?
Det där som inte bryter ut liksom, som kan (om det så vill) pågå i en oändlighet.
Detta resulterade i, efter mkt analyserande i min lilla hjärna till utebliven träning - GAH! Jag skriker i princip inombords.
Och inte blir saken bättre för att min älskade lillasyster gör äckligt (GODA) bakverk och ställer i mitt kylskåp - sen åker hon hem och LÄMNAR KVAR DET HÄR! Som om inte det räckte försöker hon, nästan så fort hon kommer innanför min dörr alt. viceversa övertala mig till ngt som oftast har med chips att göra.
Jag tror att hon vill att jag ska bli tjock. Att hon matar mig och säger "Neeeej neej, du behöver inte träna. Aldrig här ta lite mer chips!!".
Vet ni varför? För hon vet att min självdisciplin är ungefär likamed Noll - 0.
Fridas svar är oftast: "Men varför äter du då? Bara strunta i det om du nu inte vill".
Mm. Men jag kan inte, jag kan inte hejda mig. Jag är ingen sån som bara äter ett chips, eller typ smakar lite.
Jag slickar rent skålen - Allvarligt.
Jag äter inte en bulle, jag äter tills det är slut. De blir ju torra annars?
Enda anledningen som skulle finnas för mig till att neka chips och dip som står på bordet är väl om jag ska försöka imponera på ngn het kille. Fast det håller inte i längden.
Nej. Det är en förlorande situation. Så hur som, här hemma sitter jag nu. Otränad med huvudvärk (trots ipren) och funderar på vad i hundan jag ska göra med Pecanpajen som står i mitt kylskåp.....Försöker intala mig själv att socker är äckligt....
JA! Socker är äckligt!
Jag är sjukt dålig på att ljuga....
well well well
Gårdagen bjöd på träning, bullbak i massor och kollektiv i min säng där vi låg huller om buller, pratade om varför man inte vågar ha ett förhållande (någon kommer ju alltid vara otrogen eller inte plocka upp efter sig - lika bra att skita i det från början?) och skrämmde upp varandra om gubbar under sängen. Nämde jag även att bullar åt i tusentals? Jisses.
En mysig bullfredag helt enkelt. och som pricken över i.et hittade vi en hyrfilm som ngn lämnat och aldrig lämnat tillbaka?
Nu följs kvällen upp med jobb,jobb och jobb. Sen ska jag nog sticka in huvudet hos Tam och se vad de sysselsätter sig med.
Jag må nämna att det är intressant och ja..inte helt otippat kanske (då han va ja, populär och charmerande)
men dock, att min vän, som sedan fyra år ligger bland de andra vid kyrkogården sysselsätter sig med att träffa flera tjejer samtidigt. Men dock som sagt, riktigt intressant. Ska ta upp det här med honom.
Uppenbarligen finns det ngn som vill ha ngt sagt, men som kanske är och 2 och 1/2 år efter?
Uppdatering - Jag lever i 2011.
seems like yesterday to me
Kanske är det dags för mig att gå förbi dig? Få lite ro i själen och släppa lös sånt som gnager inuti och se världen ur ett annat perspektiv - Ett lättare perspektiv.
Kanske kan jag våga.
Jag vill tro att människan gör saker omedvetet utan att mena ngt, utan ngn som helst baktanke. Fast ju mer jag ser desto mer tror jag att vi sätter oss i situationer omedvetet eller medvetet - Vi väljer och vi gör val.
Och det är väl knappast det svåraste i livet?
Nej, det svåra kommer efter.
