doilooklikeisaledrugs

När jag va tonåring gjorde jag mycket underligga, slampiga, ogenomtänkta och spontana grejer.
Nu har jag vuxit upp...Ja en aning i alla fall.

Man kan ju tänka på det här med karma.
När jag gick på gymnasiet skrev jag om en hockeÿgrabb i taket, typ att han va bög och hade liten snopp (står fortfarande kvar) - de kanske kan ge dålig karma? Typ ögoninflammation?

Eller den gången som vi ringde runt till diverse killar och sa att vi kom från ungdomsmottagningen och att de borde komma in och testa sig för klamydia då en tjej uppgett dennes namn, tid bokades och olika instruktioner gavs. Karma på det? Kanske typ ont i halsen?

Eller bli nekad på systembolaget två gånger med legitimation? Mycket möjligt, ingenting är omöjligt som
Gunde Svan skulle sagt!




Jag är liksom 22 jävla år! CRAZYY.

"Jag har sett tre filmer på tre dagar"

Sen slog det mig, de va fanimej fyra filmer på fyra dagar och ingen - ja förutom en då, va dålig.
Torsdagkväll tog vi oss upp till Heron för att se nya Beckfilmen - de va tamejfan den äckligaste och bästa Beck filmen jag sett NÅGONSIN. Fy fan va rädd jag va, att jag sedan inte kunde kolla i backspegeln påväg hem är en annan femma.

Fredagkväll - The Crazy (el. liknande?) med J. Skit skum film, as dålig egentligen men äcklig, dvs läskig, dvs. bra, har en skum förkärlek till att bli skrämd?

Lördagkväll "Slumdogmillionaire" hos Matilda med tidigare nämd, amanda och sara. Grymt bra film, jag va rädd, jag grät (nästan) och jag skrattade.

Söndag dag (lagom efter jobbet) - Äntligen såg jag Shutter Island, skit obehaglig och typ tragisk film.
Bortsett från dessa filmer har jag även lyckats jobba hela helgen - hur bra är inte det?
Kanske skulle passa bra som filmrecensent? Fast då lär jag ju behöva utöka mitt vokabulär en aning eller två.

Och som om det inte vore nog så är ju faktiskt inte dagen slut ännu, har tagit igen mig i sängen en stund och nu återstår en dusch och en promenad till consum (stavades det inte med K förr i tiden?).

---

Det som egentligen stör mig mest med mig själv, vet ni vad det är?
Att jag är förjävla trevlig ibland, ja folk kan kalla mig dryg och kall. Men det borde jag fan vara oftare.
Jag är så inställd på att det man ger får man tillbaka men ibland ska man egentligen bara ge en käftsmäll
utan att lyssna färdigt. Inte bli förvånad och stum, ordlös, utan ta den respekten man förtjänar om någon är trög nog att inte förstå det självmant. Något för mig att lära och växa!

När vi ändå håller på kan vi lika gärna vaxa benen och noppa ögonbrynen. Det jag älskar mest med mig själv?
Att ingen kan som jag spendera bort timmar med att stirra i spegeln, pilla, klämma, fixa håret, noppa bort små strån, måla naglarna för att måla om eller gå runt med ansiktsmasker. Om det var det livet gick ut på skulle jag fan vara bäst på att leva!

Och nu vare gjort!

Jag känner mig så totalt jävla nermald, nertrampad och förstörd. Helt jävla krossad, det gör ont och det svider och jag är rädd. Och nej, "kors i taket" - de är inte en killes verk (hon den där killgalna jävla människan).

Det är för att de som jag trodde älskade mig och kände mig som bäst kör över mig, vänder och vrider på alla ord som bli sagda och inte känner mig alls. Det är ruskig och oroväckande och jag måste dra. Behöver luft för jag kan inte andas.

Så nu drar jag en stund! HEJ

LO är en förkortning av landsorganisationen i Sverige.

LO:s uppgift är att försvara medlemmarnas intressen på arbetsmarknaden och i samhället i stort. Det gäller alltifrån löner och anställningsvillkor till att försöka påverka politiska beslut som missgynnar medlemmarna. LO samlar fjorton medlemsförbund. Landsorganisationen förhandlade tidigare i stor utsträckning med arbetsgivareföreningen Svenskt Näringsliv (tidigare Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF) om olika avtal. LO samordnar numera sina medlemsförbunds krav inför varje stor avtalsrörelse, senast under hösten 2006.

LO har även sedan grundandet ett nära band till socialdemokratiska arbetarpartiet där LO brukar ses som det fackliga benet i "arbetarrörelsen".



Slutsats - Ingenting som kan imponera direkt, 'det ser vi ju att han är sosse'.
Och vad tycker vi om dom?
Dom är för rööda.

Det finns ingen poäng i att vara fri längre

Har haft en helt sjukt kaosig, spontan och impulsiv helg. Fredagen började med drinkar - sprit med en touch av fanta ungefär, balkonghäng som sedan utvecklades till flamman. Efter svettiga människor, tequila, vattenpipor och gömda ord blev det ännu mer av det goda livet har att erbjuda och fönsterdans! Kvällen eller natten snarare sagt avrundades med ett nattdopp. Vissa körde ju på mer naket än andra , alldeles för naket.

LO - ordförande?
Jag: "Ahaa *borde jag bli imponerad?*"
Ida: "LO..men är inte det typ förkortning för.....lokal...orkester?"
Jag: "Jo mkt möjligt, han ser ju ut som en sån"

Och konst är att förstå

Lördagen skulle väl bli lugnare och ja, den började väl något så snarlikt iaf. Drinkar, ost och kex och jordgubbar hos matilda, en sväng förbi flamman och hög mysstämning. Sen började folket droppa in och det blev kaos igen. Efter två glas vin och en öl kände nog jag och Bekka oss som världens koolaste tjejer (inte cool), lite för mkt luft kanske? Fönsterdansen var obligatorisk och natten avslutades med nattdopp. Denna gång bangade jag.

"Varför vill inte du bada Elin?"

"Neej jag vill inte få urinvägsinfektion igen"

"Ahaa okej, jag förstår..blöta underkläder och så...men skit i trosorna då?"

Näee, jag sket i bad överlag. När jag sedan hittade hem och madrassen formade min kropp somnade jag på en gång. Drömde i bilder om spelet. Spelet som jag inte kan spela, eller inte kan reglerna till. En känsla av avsky, illamående och samtidigt en uppfyllnad av Lust och beröring.
Det är inte konstigt att det är skumt ibland.

Jag läser aldrig Proust igen.

 

Någon har gråtit av förtvivlan för kärlek som var död.

Igår va jag bränd - bränd som i röd, enligt mig brunröd.
Idag har det lagt sig, men vad gör man inte för en dag på stranden?
Lite "bra initiativ" till en härlig kväll sedan också.
Vin, öl, vattenpipa, en och annan matbit och massa musik. Hur bra var det inte?
Utmärkt är väl egentligen ordet!

---

De där som kryper sig in under huden på en.
Ni vet, de som alltid på ett eller annat sätt finner vägar till att få stanna kvar lite extra länge.
De kliar, de sticks och det är härligt på en och samma gång.
Nej jag pratar inte om diverse insekter eller skabb, jag pratar om människor.

Jag behöver luft.
Jag måste andas och jag måste leva.

Om Spanien inte vinner ikväll då ska jag fan gå naken genom stan! - Håller tummarna, har ju redan gått någorlunda naken denna sommarn.

Elin Odell - Livs- och kärlekguru

Eller

Elin Odell - Sjuksköterska.

Det tåls att tänka på, det ena har man dock blivit utnämd till och det andra får man en legitimation till inom en snar framtid.

En sak är i alla fall säker, jag är en jävla analytiker ut i fingerspetsarna och tydligen en jävligt bra person.

Läste för ungefär ett år sedan boken om Ingrid Bergmans liv, jävligt häftigt tant må hon ha varit och otroligt liv.

kom på med själv med att uppdateringen i den här skitbloggen börjar spåra mer och mer åt fel håll - dvs. nedåt.
Jag har en hel del saker att skylla på och de räknas upp utan inbördes ordning

* Jobb, jobb och återigen jobb.
* Sol
* Alkhol
* Pojkar och myggbett
* Fotboll (?)
* Och en hel del vänner.

Jaaa, sen kan man ju skylla på så mkt annat, som typ regnet, men det skulle ju vara en ren och skär lögn.
Ikväll går jag och lägger mig i någorlunda tid för en gångs skull för nu är det 7-16 två dagar framåt. Sedan blir det en dag ledigt och då ska jag njuta. Njuta är det rätta ordet.

Njuta är ordet som borde vara ledordet i ens liv.

Ja ibland är det faktiskt ganska roligt att jobba med människor.

Mami: "Ja förstå att ligga med en grabb och sen är hela livet förstört för man får syfilis"
Jag: "Hela livet kan ju bli förstört i alla fall."
Mami: "Ja du menar om man får aids ja"
Jag: "Näe, man ligger helt enkelt med fel grabb och hela livet blir förstört"

Jag va otroligt negativ igår som citatet följer. Känns som jag är jagad av diverse konstiga drömmar om nätterna och att ligga och vrida sig och drömma att man är jude tycker inte jag är positivt.
Eller att du vänder bort blicken. Jag behöver lugn och ro och behöver någon som tar bort känslan som fastnat.

Vaknade plötsligt inatt, var det av  telefonsignalen eller bara av att det var tänt och pappa pratade högt i telefonen? Vem vet. Något hade i alla fall hänt.
Kallsvettig, det är så jag blir så fort något är på gång i tokstan. Folk som bor i södertälje har egentligen ingen aning om något alls, ibland tror jag att jag vet mer än vad som är bra för mitt eget bästa.

Hur som. Så fort något sådant händer, något allvarligt som gör att pappa måste åka in till jobbet vid 03 drabbas jag alltid av ångest.
"Tre stycken har blivit skjutna, två döda och en allvarligt skadad"
"Vilka var det? Svenskar eller syrianer?"
"Det är ingen som du känner Elin"
Puuh, luften gick ur mig.

Jag är på något sätt alltid beredd på att det kommer att hända igen, att någon som man älskat eller älskar, en vän eller en gammal kärlek faller ner död på mindre än ett dygn på grund av en olyckshändelse, fel person på fel plats typ.
Att ha varit med om det gör att jag egentligen aldrig känner mig riktigt trygg, den där tryggheten om att något händer när man är äldre den finns inte.
Och därför kan folk få tycka att jag är lite morbid eller överdramatisk till och från, men grejen är ju faktiskt den att vi kan lika gärna inte finnas imorgon - och hur viktigt är det då med principer?

Ord är det ena jag har.