The story goes on


Helgen börjar locka till sig mig..och därefter blir det Paris. Som pricken över i.et blir det Lund över Valborg och det känns som det kan bli en galen helg.

Just nu, längtar jag något enormt till min säng, även om nattens drömmar jagade mig genom sjukhusets korridorer med intima anspelningar, kyssar och smek. Varför drömmer man sånt?
Kan det vara saknaden av närhet? Nja..tveksamt, men kanske. Jag gillar mer det man kan ta på, dvs det fysiska, den fysiska attraktionen, den är trygg och säker och inte alls lika obehaglig som den emotionella.





Sometimes late at night

The past is to close to my future


Att veta att jag vill

Har haft en helt underbart skön och händelserik helg.
De är väl så jag skulle sammanfatta det ungefär?
Fredag var det tjejkväll hos Andrea med massa fina ansikten och lördag blev det bio och sedan lite
vin med Vickan.
Och hur, det vet jag inte, men på ngt sätt känns det som jag fått en timme extra idag fast jag egentligen förlorat en? Konstigt.
Imorrn börjar en ny arbetsveckam hoppas på att den kommer att vara en bra en.
om 11 dagar är vi i Paris!

Love is overrated



Jag jobbar med människor. Det valet har jag gjort helt och hållet själv. Jag försöker hjälpa människor, rädda människor, se till att de får det bra, att de mår bättre.
Jag möter en hel del saker som jag inte skulle möta i kassan på Ica.
De är oftast nya möten och nya ansikten var dag. Vissa berör mer, andra lite mindre.

Alla dessa människor ger intryck, tankeställare osv. Men samtidigt....
Jag vet inte om det är stressen eller åldern (Närmar mig mina 25!), eller om det helt enkelt är så att jag stängt av.

Jag kommer inte ihåg senaste gången jag grät..Vilket vissa kanske tycker låter jävligt skönt, jag mår väl rätt bra helt enkelt. Men samtidigt är jag en person som tror det är bra att gråta lite, att få ur sig lite ångest, krav, rädsla..för det har vi nog alla mer eller mindre av.

Är det konstigt att vilja gråta lite?

Det gäller att passa på när tillfälle ges


Livet. Life.
Tar sina vändningar.
Förtillfället som i just nu, är allt helt okej. Frisk efter diverse åkommor.
Hjärta och hjärna är förtillfället i symbios, och hur underbart är inte det?

image description

The more things change, the more they stay the same

Eller helt och hållet ngt annat.
Fastnat med magsjuka och i sängläge framför greys anatomy.
Jag brukade bli påverkad, berörd... Någonstans på vägen förlorade jag det, känslan att känna.......var det för att jag släppte taget och att allt känns så distanserat nu?
Och viktigast: när hände allt det här?

Sammanfattningsvis: att känna var skönt, nu är jag avtrubbad.


Addiction hurts...
How do you know when you're there..


RSS 2.0