Denna dagen ett liv
Och lyckan slog mig som en örfil rakt över kindbenet. Att det kan gå från det ena till det andra inom loppet av ngr timmar?
Ni vet när man får en sån där känsla av att man kan verkligen ta sig ann allt? Att man inte behöver drömma utan faktiskt kan leva sin dröm (ja kanske inte mina nattliga då, de involverar oftast mord) den känslan.
Målen för detta år står klara och jag tänker för en gångs skull bara bocka av dom, en efter en.
För ett år sedan var jag i Norge. Och dit vill jag återvända.
Every kind of wisdom
Inatt sov jag som en prinsessa. Verkligen. det var som att alla tankar, alla funderingar och all oro (trodde att det flyttat in en tant-spöke till mig kvällen innan) gled iväg. Det fanns varken tid eller rum för dem/den.
Oh så fastnar jag i tanken att jag vill se så mkt mer.
Ett val som jag gjorde i början av denna vår var att säga mer ja än nej. Någorlunda, har det väl gått iaf.
Och så fastnar jag, bilden av mig, mitt i ingenstans, rofylld ute i naturen, tittandes ut över havet och bergstopparna med en cigg och ett helt huvud fyllt av harmoni.
Im gonna fight them all
Jag vet att folk undrar ibland vad jag skriver om eller vilka jag hintar till (om det ens finns en person som jag gör det till?). Att folk inte fattar. Jag vet det. Men idag fick jag en sån där "fuck it det är min blogg"-känsla som infinner sig när man, ni vet, funderar på hur mkt man egentligen kan och ska (borde?) skriva i en blogg på nätet där i princip alla kan läsa? Hur mkt man ska lämna ut?
Och sen fick jag samma känsla igen - Bloggen är min, jag kan skriva va fan jag vill.
Så, det är den inställningen jag går efter hädanefter.
Jag är trött på att behöva hävda mig på något jävla vänster. Att stå ensam kvar i mål och bara försvara mig.
Skit samma. Leker man med elden så bli man bränd eller hur säger man? Jag har blivit bränd, ja, kanske konstant bränd.
Men jag ångrar ingenting och mitt samvete är rent.
Ändå sitter jag här med mina favoritmän (ben & jerry) och undrar om inte livet skulle ge mig lite mer?
Kom igen nu va!
Och imorgon blir det jobb, förhoppningsvis få en tid till min specialistläkare och sen kväll med Blunder.
Det kan nog inte sluta bättre.
Lite halvbränd här bara kanske? Njaa. lite kanske.
2011
Januari 2011
Året började i Åre på Dippan efter en spontan resa med det härliga gänget. Ni vet sjäva vilka ni var :)
Underbart hade vi och lagom tills vi kom hem var det dags för mig att flytta in på Nygatan.
Nytt boende, nytt jobb och examen som efter 3 års slitande äntligen kom.
Examen firades på femfemnoll med stor middag med härliga vänner
Efter examen kom Vinterkräksjukan lägligt efter mina två första dagar på nya jobbet.
Min lägenhet blev invigd i sjukans tecken.
Förutom sjukdom och examen bestod Januari av kärlekstrubbel, gnagande hjärta och inredning av nya lyan.
Februari 2011
Februari bestod av ännu mer kärlek. Trötthet på mina val som verkade gå om i repris om och om igen.
Fixade även till en inflyttningsfest som spårade totalt med franska i badkaret.
"Min rumpa heter Tamara"
Mars 2011
Mars började med efterfest med tequila, som jag, Elin och Robin sprang över till Leo och snodde mitt i natten.
Tequilan blandades sedan med twister och en hel del minnesluckor - Jag och Elin trodde vi var bartenders?
Och sugmärken som ställde frågetecken när natten blev till dag.
Här ifrån kommer tequilan som en stor prick över mina i.n.
Ännu mer hjärtesmärta och frågande av mig själv och mina intentioner.
Blunder halvflyttade in och vi hade många nätter med skräckfilmsmaraton - För jag, fortf. tror att jag klarar sådant.
Andrea hade flyttat till berget och inflyttningsfest var det dags för! En underbar kväll med massa tjejer och dryck.
I samma anda som jag och Inga fixade en spontan och spårad utgång som ledde till att jag förlorade mina hemma nycklar och i jakten på sovplats hittade dem och en Daniel med en flaska whiskey.
I mitt vardagsrum hördes sedan samtal om huruvida Chuck Bass är alla kvinnors dröm.
Andrea och jag fixade en korvfest mitt i veckan bara för att. Med alla tillbehör som sig bör.
April 2011
Skräckfilmsmaraton fortsätter med Freddy Kreuger.
Att välja fick en ny innebörd.
Syster fyllde 19 år och detta firades stort med återigen Tequila påväg ner till lokalfest.
Utgången blev en riktig Södertäljeutgång med intriger, drama och avslutades med Efterfest och hjärt och lungräddning. I slutet var vi två kvar som städade undan och gick till sängs.
Ord och påståenden om en framtid som slängdes iväg utan innebörd.
Morgonen som kändes fulländad.
Elin och jag fixade till årets första grillning, vid minigolfbanan med massa korv. Vi frös nästan ihjäl men skratt efter våra kondomballonger gjorde det hela mer uthärdligt.
Diskussioner om karma som avslutades med Elins uttryck:
"Du får egentligen göra vad som helst för du har haft så mycket skit. Du är värd allt. Karma har redan varit hos dig".
Min familj fick ett hårt och tufft besked. Ett livsförändrande svar. Stora frågetecken om framtiden. Det märktes vilka ens vänner var.
Maj 2011
Maj månad invigdes med massor av jobb, en ny tjänst på avdelningen.
Följdes sedan av Möhippa för våran brud Sara. En heldag i stockholm.
Efter det omvälvande i april månad behövde jag utrymme och tid.
Jag flydde till Norge till Robin och Oskar över en långhelg.
Vi var på valsafari, grillade, drack ännu mer Tequila och tog promenader i ett landskap som såg ut som Sagan om Ringen.
När jag kom hem i början av Juni var jag harmonisk.
Juni 2011
Frida tog studenten! Sara och Tom gifte sig i Tveta kyrka och den dagen var en av de bästa hitills i mitt liv.
Mycket personligt som hände inom familjen. Spenderade mycket tid hemma hos mamma och pappa.
Midsommarafton som spenderades hos Noffe i Rönninge. Trevligt, men som slutade i drama och mycket tårar.
Somnade bredvid syster och en ringande telefon.
Juli 2011
Semester. Äntligen. Spenderades med sol. I Trosa en del.
Kaosartad utgång på CP innan jag och Elin begav oss till Marbella.
Väl i Marbella. Jösses vilken jävla semester.
Jag kan inte säga så mycket mer, men vilka jävla minnen, underbara, spektakulärt härliga minnen.
Augusti 2011
Tillbaka till verkligheten, tillbaka till jobbet.
Flamingo utgångar med Trine.
Kräftskivan som blev succéartad (jag överdriver lite men jävligt trevligt hade vi).
Jag fungerade som Trines wingman (nytt yrke?).
Mycket tid med en viktig person.
September 2011
Jag påbörjade årsprogrammet Humanistisk Medicin inom sjukhuset.
Åkte även till Skara för att besöka Trine, vi hade en sjukt bra helg.
Annars bestod September av jobb och träning.
Oktober 2011
Det enda jag har att säga om oktober - väntan på bättre tider.
Åkte till Göteborg med Frida över halloween helgen, vi behövde komma bort.
Insåg att hösten verkligen kommit.
November 2011
Påbörjades med att jag fyllde 24 år. Firades med mina bästa med Trine som present till födelsedagsmiddagen, fortsatte med Veronica Maggio och som sedan slutade med efterfest hemma hos mig.
En hemkommen, mycket sprit och mycket ord. Viktiga ord.
Blev sedan sjuk efter helgen.
Följande veckor i november följdes med en längtan till julen och allt som hör det till.
Jobbet kändes ibland oöverkomligt med allt.
December 2011
Nytt jobb erbjudande. Trine kom hem första helgen i december och vi hade en av de roligaste helgerna hitills.
Arne hittades.
Julen kom. Jag tjänstgjorde julen vilket var den värsta helgen jag jobbat sen jag börjat. Aldrig haft så mycket som då.
Juldagen var här och den påbörjades hos Andrea.
Mellandagarna spenderades i någon slags...koma?
Jag vill ha mer- känsla.
Nyår och nya löften som lovades.
Därefter har jag alltså blivit sjuk i princip och nu kan jag inte göra annat än längta tills jag blir frisk.
Sen ska det här året bli det bästa utav de senaste - Man kommer långt med positiv inställning.
2008-08-12
Utdrag
"Alltså jag är väldigt ofta en väldigt oseriöst person, säger saker som jag inte menar, antingen med ironi eller utan för jag antar att folk fattar. Jag planerar grejjer för att sedan glömma bort eller inte skriva upp det eftersom man alltid säger sånna saker?
Jag skämtar, gör narr och tar allting som det kommer. Jag antar att alla andra är likadana och reflekterar inte över det, jag bara kör på. Om någon är seriös mot mig vet jag inte hur jag ska betee mig riktig, drar ett skämt eftersom jag jämt tror att det ligger lite ironi bakom orden, eftersom jag jämt har det?
Detta kan på så sätt verka som att jag är en jävligt ytlig person, och visst fan är man ytlig, mer eller mindre. Men det finns ju likaväl för mig, ggr som jag är seriös, som jag är ärlig ochuppriktig. Bara att när det inträffar så är det verkligen på riktigt.
Men oftast drar jag mig verkligen in i det sista för att behöva säga ngt som är riktigt jävla uppriktigt, kanske för att det är lättare att bli besviken då? Kanske för att vi har lärt oss att sådant är farligt? Who knows. Men iaf. Grejen är den, att jag väldigt ofta kan bli rätt så lättirriterad på människor som tar mig på för stort allvar, människor som tar alla mina ord som sanningar och bestämda tidpunkter. Inte för att jag inte vill bli tagen seriöst utan för att jag inte orkar komma ihåg allt som jag säger hela tiden.
Jag orkar inte hålla reda på allt. Mer eller mindre.
Och det känns också väldigt skönt att veta att när jag vill vara seriös, då är jag det. Som med mina vänner. Där är det ärligt, seriöst och uppriktigt, där borde det inte få vara ngt annat.
Men annars, trots allt och alla hårda ord, så är jag en samlare, jag leker. Vem vet hur länge det håller i sig, men tills jag är trött på det. "
"Alltså jag är väldigt ofta en väldigt oseriöst person, säger saker som jag inte menar, antingen med ironi eller utan för jag antar att folk fattar. Jag planerar grejjer för att sedan glömma bort eller inte skriva upp det eftersom man alltid säger sånna saker?
Jag skämtar, gör narr och tar allting som det kommer. Jag antar att alla andra är likadana och reflekterar inte över det, jag bara kör på. Om någon är seriös mot mig vet jag inte hur jag ska betee mig riktig, drar ett skämt eftersom jag jämt tror att det ligger lite ironi bakom orden, eftersom jag jämt har det?
Detta kan på så sätt verka som att jag är en jävligt ytlig person, och visst fan är man ytlig, mer eller mindre. Men det finns ju likaväl för mig, ggr som jag är seriös, som jag är ärlig ochuppriktig. Bara att när det inträffar så är det verkligen på riktigt.
Men oftast drar jag mig verkligen in i det sista för att behöva säga ngt som är riktigt jävla uppriktigt, kanske för att det är lättare att bli besviken då? Kanske för att vi har lärt oss att sådant är farligt? Who knows. Men iaf. Grejen är den, att jag väldigt ofta kan bli rätt så lättirriterad på människor som tar mig på för stort allvar, människor som tar alla mina ord som sanningar och bestämda tidpunkter. Inte för att jag inte vill bli tagen seriöst utan för att jag inte orkar komma ihåg allt som jag säger hela tiden.
Jag orkar inte hålla reda på allt. Mer eller mindre.
Och det känns också väldigt skönt att veta att när jag vill vara seriös, då är jag det. Som med mina vänner. Där är det ärligt, seriöst och uppriktigt, där borde det inte få vara ngt annat.
Men annars, trots allt och alla hårda ord, så är jag en samlare, jag leker. Vem vet hur länge det håller i sig, men tills jag är trött på det. "
Wow vad det där var uppfriskande. Den där tjejen som skrev det där i min blogg för ungefär 3 och 1/2 år sedan, är inte riktigt den jag är idag. Och sådant är väl alltid rätt bra att se? Att tiden faktiskt gör något med en?
"Hon är inte efterbliven eller så"
Slogs av min systers påstående om mig, när hon skulle förklara mig för sina arbetskollegor. Slogs av en tanke.
Jag vill vara lite efterbliven! Missförstå mig rätt, jag hånar inte eller så. Men jag vill vara mer som jag var förr.
Okej, jag kanske inte var efterbliven då heller. Men när jag levde för nuet. När varje dag var som ett liv.
Det viktigaste var inte tillställningen om två veckor, det viktigaste var stunden som jag oftast njöt i.
När allt var himmel(alt. helvete). När det var svart eller vitt. När det var kyssar eller slag.
Kanske kallas det tonåren? Och jag kan inte minnas mig när jag kom ur det?
Jag tror det är som med karuseller. De flesta barn är ju alldeles tokiga och åker allt, vill prova på allt.
Du blir lite äldre och inser risken men dessa karuseller. Du blir mer försiktig.
Jag är tyvärr försiktig, nu för tiden, för den handlar mer om rädsla. Rädsla för att förlora, allt.
Men samtidigt är jag i grunden en impulsiv person som går på mina intryck och mina känslor, om jag litar på mig själv kan jag ju inte förlora allt - Visst?
