doilooklikeisaledrugs

Jag vet att folk undrar ibland vad jag skriver om eller vilka jag hintar till (om det ens finns en person som jag gör det till?). Att folk inte fattar. Jag vet det. Men idag fick jag en sån där "fuck it det är min blogg"-känsla som infinner sig när man, ni vet, funderar på hur mkt man egentligen kan och ska (borde?) skriva i en blogg på nätet där i princip alla kan läsa? Hur mkt man ska lämna ut?

Och sen fick jag samma känsla igen - Bloggen är min, jag kan skriva va fan jag vill.

Så, det är den inställningen jag går efter hädanefter.

---

Jag är trött på att behöva hävda mig på något jävla vänster. Att stå ensam kvar i mål och bara försvara mig.

Skit samma. Leker man med elden så bli man bränd eller hur säger man? Jag har blivit bränd, ja, kanske konstant bränd.

Men jag ångrar ingenting och mitt samvete är rent.

Ändå sitter jag här med mina favoritmän (ben & jerry) och undrar om inte livet skulle ge mig lite mer?

Kom igen nu va!

Och imorgon blir det jobb, förhoppningsvis få en tid till min specialistläkare och sen kväll med Blunder.