Denna dagen ett liv
Och lyckan slog mig som en örfil rakt över kindbenet. Att det kan gå från det ena till det andra inom loppet av ngr timmar?
Ni vet när man får en sån där känsla av att man kan verkligen ta sig ann allt? Att man inte behöver drömma utan faktiskt kan leva sin dröm (ja kanske inte mina nattliga då, de involverar oftast mord) den känslan.
Målen för detta år står klara och jag tänker för en gångs skull bara bocka av dom, en efter en.
För ett år sedan var jag i Norge. Och dit vill jag återvända.
Life as it goes
Slåss med känslan av att känna sig tagen för givet.
Att ge och att bara stå, stilla stående.
Hur folk kan vara så egoistiska slår mig alltid, samtidigt som jag vet med mig själv att egoismen är väl den som tar en längst? På ngt sätt är vi ju alltid ensamma, alltid ego.
Och i slutändan är det ändå alltid dig jag saknar. Och jag förundras och blir glad och imponerad över dina livsförändringar, att ta sig någonstans, att ändra på det som man vill ändra på.
Jag ska också ta de stegen, ta tag i det som behövs tas tag i.
Sweet dreams.
