well behaved women barely make history
En av världens kanske vackraste och visaste människor i historien.
set fire to the rain
It was dark and I was over,
Until you kissed my lips and you saved me.
Until you kissed my lips and you saved me.
Jag är värd mer, tror jag. Men jag har inget mer att ge.
13
Kväll med vänner och vin!Kunde det bli bättre sista kvällen i Sverige? Nej tror inte det.
Nu jävlar börjar semestern på riktigt!!
klåda
Jag har börjat använda hydrokortisonsalva för mina utslag på magen, trots att de inte är någon som helst klåda eller irritation, det är bara röda fläckar. Och jag som är sjuksköterska har funderat och funderat på detta. Men de nada, jag har ingen aning om var de kommer ifrån. Inbillar mig nu att prickarna börjar se mindre ut efter 1 dag, hoppas de inte bara är mina hjärnspöken som hittar på det!
Något som o andra sidan faktiskt ger mig klåda, som psykisk, känslomässig klåda är ordet vänskap (inte överlag utan för vissa vänskaper). Satt och rensade lite igår och slogs av en sån jävla aggression. Hur kan människor stå ut med sig själv, hur kan de se sig själva i spegeln med ett samvete?
Jag: "jag känner mig utanför och inte direkt med"
Svar: "Jag förstår inte vad det kommer ifrån. Tycker att allt har blivit jävligt uppförstorat"
Hur kan någon, som säger sig vara en vän ignorera den vännens känslor som ngt förlöjligat? Att vara vänner handlar ju just om det, jag kanske inte kan förstå hur någon kan uppfatta det på ett visst sätt men jag kan respektera det och förstå att han/hon känner så. Inte förlöljliga den personen känslor till noll och sen be om förklaringar eller tycka sig ha rätt att vara upprörd när man sårat en annan person.
Nej, jag är en än gång förvånad och framförallt över den här vänskapen som jag trodde var äkta och rätt fast.
Så som du har behandlat mig, skulle jag aldrig ha behandlat dig eller någon som jag kallar en riktigt vän.
Och nu är det dags att gå hem till en riktigt vän som har magsmärtor och ge henne lite stöd. En kram, ett samtal och ett öra, alt. båda två öronen. Sen blir det packning för om två dagar så bär det av! Behöver verkligen en semester bortom Sveriges gränser.
Ciao!
"Inget är konstant i denna värld. Inte ens våra bekymmer"/Charlie Chaplin.
Hur vist? Sjukt vist.
Ena dagen är det borta och andra dagen är det där igen.
6.e
Nu var det gjort. Nu har jag jag äntligen beställt. Och inte nog med det, idag har jag även hunnit med att träna som ett litet as och sedan sola, för att leta presenter till fredag med fru kvarnström.
Och nus itter jag hemma hos mor och far efter en god middag och ngr glas vitt. Ska strax titta på sommar mord, som att jag behöver se mer sådant liksom?
Egentligen inte.
Vad som står för ordet vänskap?
Någon som märker av hur du mår, vad som hänt och vad du vill, utan att ens behöva fråga.
Världen är fanimej inte full av dem, men jag har lyckats få de bästa.
Imorrn blir det ihopskruvning av ikeamöbler, lite vn, ännu mer semester och sol,även en springtur!
Hur har ni det i sommarens hetta? (regn?)
jag har varit i alla städer
För tillfället, sjukt nöjd samtidigt som en känsla av otillfredställdhet infinner sig, och på vilken nivå eller vad exakt det gäller tänker jag inte gå djupare inpå, eller?
Uttråkad är väl kanske ordet, och vi vet alla vad som händer när fröken odell känner sig uttråkad.. Crazy stuff.
En annan känsla man kan sätta ord på är väl åsidosatt, men de är bara hålla ut. Ibland tar liksom orden slut och man kan inte säga mer än det man redan sagt.
Idag har jag spenderat dagen med att åka runt lite överallt, framförallt moraberg, shoppade loss lite på Rusta, man kan ju bli galen där alltså, petade in ett finger i en riktig solros och fick typ koda på hela handen? Fräscht.
Sen blev det middag hos Andrea's mami och disneyfilmer.
Varför finns inte sån kärlek på riktigt? Ni vet, sån där skärande intensiv passionerad kärlek, och om det finns - När kommer den och förgyller mig?
Aah disney alltså, får en att må sjukt bra!
flytande, svårskrivna sommarnattstankar
Jag är riktigt dåligt på det här med uppdatering. Jag vet. Och jag ber om ursäkt till de få trogna läsare jag här, det enda jag kan skylla på är semestertider och uppbokade dagar. Jag sitter inte ofta här och skriver om livet, jag lever det.
Ny tatuering är införskaffad i alla fall och imorrn kan de gärna få regna då det är tvättstuga som står på schemat.
När jag var tonåring och självdestruktiv levde jag för nätterna, nu har jag väl blivit äldre och vänt tillbaka på dygnet. Hur mkt fanns det inte då att filosofera över?
En del tankar finns kvar än idag. Det är svårt för mig att sätta de i rätta meningar, eller att ens skriva dem så de får rätt innebörd. Men.
Ödet. Finns det ens eller är det något skit som vi människor kommit på för att ha något att skylla på? Något att förlita sig på, känna sig trygg med? 'Ödet visar min väg' - inställningen ni vet.
Då undrar jag verkligen vad mitt öde vill med mig, det är som en irriterande person ni vet, kommer tillbaka och vänder upp och ned på saker och ting - till vilken nytta? Just så beskriver jag mitt påstådda öde just nu.
Ödet.
Och ändå har jag tänkt om man hade kunnat göra det annorlunda, för att livets vägar korsas om och om igen, på de mest humoristiska sätt - är inte det ödet så säg mig vad är?
Och framförallt - Vad vill det förklara?
Like the little school mate in the school yard we'll play jacks and uno cards
I'll be your best friend and you'll be my valentine
Yes, you can hold my hand if you want to, cause I want to hold yours too
We'll be playmates and lovers and share our secret worlds.
Over and out.
