doilooklikeisaledrugs

Jag är riktigt dåligt på det här med uppdatering. Jag vet. Och jag ber om ursäkt till de få trogna läsare jag här, det enda jag kan skylla på är semestertider och uppbokade dagar. Jag sitter inte ofta här och skriver om livet, jag lever det.

Ny tatuering är införskaffad i alla fall och imorrn kan de gärna få regna då det är tvättstuga som står på schemat.

---

När jag var tonåring och självdestruktiv levde jag för nätterna, nu har jag väl blivit äldre och vänt tillbaka på dygnet. Hur mkt fanns det inte då att filosofera över?

En del tankar finns kvar än idag. Det är svårt för mig att sätta de i rätta meningar, eller att ens skriva dem så de får rätt innebörd. Men.

Ödet. Finns det ens eller är det något skit som vi människor kommit på för att ha något att skylla på? Något att förlita sig på, känna sig trygg med? 'Ödet visar min väg' - inställningen ni vet.

Då undrar jag verkligen vad mitt öde vill med mig, det är som en irriterande person ni vet, kommer tillbaka och vänder upp och ned på saker och ting - till vilken nytta? Just så beskriver jag mitt påstådda öde just nu.

Ödet.

Och ändå har jag tänkt om man hade kunnat göra det annorlunda, för att livets vägar korsas om och om igen, på de mest humoristiska sätt - är inte det ödet så säg mig vad är?

Och framförallt - Vad vill det förklara?

Over and out.