doilooklikeisaledrugs

Jag jobbar med människor. Det valet har jag gjort helt och hållet själv. Jag försöker hjälpa människor, rädda människor, se till att de får det bra, att de mår bättre.
Jag möter en hel del saker som jag inte skulle möta i kassan på Ica.
De är oftast nya möten och nya ansikten var dag. Vissa berör mer, andra lite mindre.

Alla dessa människor ger intryck, tankeställare osv. Men samtidigt....
Jag vet inte om det är stressen eller åldern (Närmar mig mina 25!), eller om det helt enkelt är så att jag stängt av.

Jag kommer inte ihåg senaste gången jag grät..Vilket vissa kanske tycker låter jävligt skönt, jag mår väl rätt bra helt enkelt. Men samtidigt är jag en person som tror det är bra att gråta lite, att få ur sig lite ångest, krav, rädsla..för det har vi nog alla mer eller mindre av.

Är det konstigt att vilja gråta lite?