-
Jag ringer till hans jobb ibland,
vet att han har bråttom
"Säg kan du slita dig ifrån en stund och äta en bit mat?"
Och han släpper allt för handen och möter mig på stan, och jag är sen, förstås.
Men han väntar tåligt, leeende och säger överseende:
"Jag känner dig"
Kommentarer
Trackback
