doilooklikeisaledrugs

Det är vad man har blivit. Ja och inte säger jag det i en dålig benämning, nej nej. Förritiden (låter som jag är 300 år) var jag alldeles för snäll mot folk. Jag tog skit och liksom smetade in det på ngt skumt jävla sätt. Ville ställa upp för alla till hundra procent anytime. Jag grät och jag ville så jävla gärna.

Kanske blir man smittad av de man har i sin närvaro eller kanske lär man sig få lite mer skinn på näsan. Hursom har jag kommit på att jag inte behöver vara trevlig mot alla all the time. Och även om jag någonstans tror att det är så inövat och att jag inte är bra på det - så slår det mig gång på gång att jag faktiskt är jävligt bra på det.
Eller enbart bra på att visa min point om jag har någon.