tjugoettan



Sjukt hysterisk dag på jobbet. Varför ska det alltid vara så panikartar att jobba helg? Ensam sjuksköterska på en hel avd. med patienter som larmar, är dåliga eller larmar och är dåliga men inte kan svenska. Endast arabiska eller armeniska - jaha? Ja det sätter ju ribban för god vård och omvårdnad. Hur lätt är det att vårda någon som man ej förstår? Det, om ngt gör mig ledsen. Att inte kunna hjälpa för att jag inte förstår.



Dagen följs av en kväll som innefattar (det jag vet hitills) en flaska vin och en syster. Resterande är väl att uppmärksamma senare.

Att inse sanningen - är de det som är att gå vidare?
Eller att komma över de där känslorna och bara se det uppenbara, du betyder ingenting.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0