1.a jävla maj
Precis som Meredith i Grey's känns det som att jag håller på att drunkna och jag har så mkt kvar att säga.
Så mkt som aldrig blivit sagt och så mkt som jag kanske aldrig skulle sagt eller verkligen sagt.
Jag försöker tänka precis som Inga sa, att allt kommer bli bra, de kommer ta bort det och sen är det bra.
Men sen som Mamma sa igår, man kan inte tänka så, man måste vara realistisk.
Jag hatar realismen och realiteten just nu för den suger.
Och när jag håller på att drunkna och jag tar efter ngn som kan dra mig upp, är det inte din hand jag får tag i.
Och när jag håller på att drunkna och jag tar efter ngn som kan dra mig upp, är det inte din hand jag får tag i.
Kommentarer
Trackback
