now do i have to fall asleep with roses in my hands, would you get them if i did
No you won't cause you're gone, gone, gone, gone, gone...
You roll outta bed and down on your knees.
Ni vet den där känslan när man går sönder, när man verkligen känner hur hjärtat bara vrider sig och knakar sönder i tretusen små olika delar, när man ligger på sängen och gråter så mkt att man inte kan andas. Somnar sedan in gråtandes och vaknar exakt likadant när du drömt att allt det verkliga bara var en dröm och sedan inser att även drömmen var verklighet. Den där smärtan är ju bland det värsta man kan uppleva som en mänsklig varelse på jorden, men samtidigt på ngt sjukt sätt är den lite skön - befriande på ngt sätt?
Ni vet, kanske är jag självmisshandlare som gillar att plågas för att på så sätt verkligen känna av ren och skär lycka så jävla mkt mer utmärkande - men på ngt sätt. Du känner att du lever och du vet (jag vet) att du tagit dig igenom allt det där förut och fortfarande, på ngt sjukt obehagligt och konstigt sätt - fortfarande kan andas.
Jag måste lämna in min telefon - igen. Och det roliga är att jag har en annan att byta tilla under tiden men jag drar mig liksom, min mamma undrade vad som var problemet - varför jag inte lämnat in den igen.
"För jag måste föra över massa till datorn och det tar tid"
"Okej...men gör det bara då? Så lång tid tar det väl inte? Så du kan lämna in den någon gång, sluta stoppa huvudet i sanden".
"ja mamma, jag ska"
och det är verkligen så, jag är en struts har jag ju sagt. Drar mig för det mesta in i sista sekund, sen när jag väl gjort det känns det underbart.
Nu ska jag måla mina naglar och sen planera morgondagen som består av träning och jobb. Tvättstuga?
Näe kanske satsar på en till 06-10 söndagstvätt, hah för det gick ju bra.
I don't want to make money, I just want to be wonderful
Kommentarer
Trackback
