Utdrag- onsdag 24.e september 2008

Tittade precis på "Just say yes" av satc, när Aidan friar till Carrie och hon bara säger det hon känner i hjärtat.
"Ja"
Jag blir/blev ledsen, berörd kanske är ordet?
Grejen är den att jag egentligen inte är sådär kall. Hockeyhora eller player, slampa eller bara ytlig.
Egentligen är jag världens mest kärleksfullaste person. Som med alla mina tankar när jag var yngre om evig, livslång, "cant live without each other" - love. Så är jag i grunden.
Jag skulle inte vilja något hellre än att träffa någon att älska, älska varje sekund och andetag med och som älskar mig. När jag gör det och han friar är jag ett.
Jag tror inte att det kommer kännas fel eller att man behöver fundera. Det kommer va som handen i handsken.
Och så tänker jag på dig, varför är det dig jag tänker på?
Varför skulle du vara menad för mig?
Känns för lätt på något sätt.
En dag skall jag också känna mig fulländad och säga det som är i hjärtat.
"Ja" till någon.

Ibland har jag en förmåga att vara väldigt poetisk, eller hade kanske är rätt tempus.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0