di sere nere



Svarta nätter.

Che non c'è tempo.


Mitt undermedvetna försöker säga mig något, lyssnar jag? Frågan är ju snarare sagt om jag lyssnar. Dagen idag var en jävligt bra sådan och jag är så jävla glad för att det går bra. Men måste det vara så att för att det ska gå bra på en del av livet, måste det gå sämre på en annan del?

 

Bra fundering va.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0