doilooklikeisaledrugs

Min blogg suger. Jag har helt seriöst blivit sämst på det här, och stavningen är ju bara en liten liten del.

Efter en kväll med idol,valdebatt och seriösa diskussioner om jämställdhet och trevligt sällskap kryper jag till sängs. Jag tror att jag utvecklas, men inte fan är det så. Kunde jobbat i rinken imorrn, men nej, jag kan inte.
Kunde varit i din famn, men nej, jag väljer bort det.
Kunder legat på en strand och stekt, fått allt serverat, men nej, jag är för verklig för det. Jag lever det där livet som alla gör. Jag som trodde man skulle bli speciell? Speciell är ett viktigt och intressant ord. Sånt som folk slänger sig med.

Och nej, jag är inte bitter, jag är bara förvånad hur livet ter sig att bli med eller utan min påverkan. Fast mest med. För alla gör vi val som skrämmer skiten ur oss men som samtidigt kanske för något bra med sig?

---

Och trots min envishet (som följer mig vart jag än går) vill jag inget hellre än att krypa ihop i en famn som kunde vara min. Men jag är enivs och har inbillat mig stark så jag sover nu. Utan tryggheten och utan framtidstron för ödet är min bästa vän.