doilooklikeisaledrugs

Jag är i extas blandat med en otrolig sömnbrist. Och vi vet väl alla vad det leder till?
Antingen att jag, utan eller med, vidare uppbackning lägger mig raklång på golvet och asgarvar åt allt.
Åt hur jävla patetiskt och ironiskt livet är, eller att jag helt enkelt är bränd ibland?
Eller att jag springer runt som ett ADHD barn, springer runt naken och sjunger. Ja ungefär så.





Nääe, jag lägger mig ner en stund och beteer mig som en normal(normal? vilket ord egentligen) jävla människa.
Och samtidigt kan jag inte sluta önska att du skulle visa det där för mig, vara den för mig som du är för andra.
Fast samtidigt en helt annan, den som är du.