Jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här
Vi testar nya vägar som aldrig tycks ta slut.
Jag vill ha en sista chans så jag säger rakt ut.
Jag har skrivit rent ett helt seminarium, sökt 4 nya (4 till jobb borde det stå), skickat ytterliggare ett mail till Rygrans, letat fram en artikel i databaserna, lyssnat sönder Melissa Horn och fixat ett nytt recept på mina p.piller.
Jag kan alltså leva ett tag till! Det enda som stör mig egentligen är min jävla visdomstand. Jag hoppas jag blir vis som Fru Pilrot så ont som det gör nu alltså - föda barn är ju inte ens att tänka på när en tand kan göra så ont? Och min mamma " Varför har du inte sagt att det gör ont för? Nu måste du ju äta penicillin" .
Det räcker med antibiotika för detta år nu tycker jag. 
Och nu är min telefon färdig också så måste förbi elgiganten - äntligen!
