doilooklikeisaledrugs

Jag blir aldrig den samma.

Helt sjukt hur en dröm kan vara så verklig, och hur en dröm kan göra ont på ställen som man lagt om så försiktigt för att inget ska göra ont.
Ibland tror jag att möjligheten att rädda liv är en förbannelse (beroende på vem du räddar såklart).
Människor ändras aldrig.
Eller så handlar det om inställning.

Nu blir det en stund i solen med en bok och sedan springer jag iväg på delegeringsutbildning.
Ja eller som min pappa sa "Du kan ju ta cykeln?"
Till vagnhärad..jomenvisst!