från och med nu
Idag följde jag med mina föräldrar på en tur ut i skogen (ja vi körde alltså bil, inte har jag blivit en annan människa och går i skogen frivilligt) och helt plötsligt där bland alla sommarstugor och bryggor slog det mig.
Vardagen och livet, vardagslivet kanske man ska säga har aldrig varit något som lockat mig.
(möjligtvis en gång att jag känt det som något eftersträvnansvärt)
Det är bra, men gör mig uttråkad. Jag söker liksom alltid lite mer, det där extra, spänning och passion, hat och kärlek, sex, lust, smärta. Sånt som gör att man känner att man lever lite extra ni vet!
Och därför, just precis därför är jag överdramatisk. Ända sedan jag var liten har jag fastnat för såpor, melrose place som var en stor favorit, på något sätt har jag liksom vuxit upp med att det är så det ska vara! Drama för det är livet. Jag menar varför luktade jag mig annars till någon form av berusning vid 9 års ålder om det inte vore för min dramatiskt ådra?
Kort sagt, vi skyller det på dramat - men som sagt, drama är ju en del av livet och utan dess upp- och nedgångar skulle det inte vara lika spännande
Dagens visdom!
Kommentarer
Trackback
