doilooklikeisaledrugs

Känns som jag står på kanten av en klippa och att någon eller några om och om igen gör allt för att jag skall tappa balansen. Eller som en tunn pinne som vid minsta putt kommer att - Knack - knäckas rakt på mitten.

Metaforer metaforer, för vad då? För någon som håller på att bryta samman eller gå in i väggen, magsår är redan bra arbetat på. Det känns som att en enda grej till kommer göra mig helt trasig.

Den eviga optimisten försöker för allt jag kan att tänka positivt, jag vet att jag inte gjort något fel och att jag har ett rent samvete. Samtidigt är allt för jobbigt just nu, det är för mycket för en person att klara av.
Imorgon behöver jag en massa extra styrka och stöttning.

Mitt innersta vill inget hellre än att krypa ner brevid en varm kropp och sova bort de kommanande dagarna, men det får bli av imorgon istället. Då blir det fosterställning och en påse godis, om jag kan unna mig. Den här ångesten just nu gör att magen snörs ihop.

Buonanotte