Ett djävulskt driv, en himmelsk iver
Ändå kallar du mig pucko när jag undrar vad du ser hos nån som mig.
Jag är så himmelskt djävla glad för att jag tog mig själv i kragen och släpade mig upp för spinningen var så värt det. Efter en veckas plugg, dvs. sitter med huvudet i de engelska artiklarna och försöker förstå innebörden för att sedan kunna skriva ihop ngt klokt (?), så kändes det magstarkt och precis vad jag behövde.
Imorrn blir det lite styrketräning och löpning på bandet, hörde du det Fisken? Och sen är det helg. En helg som kan bli hård och effektiv på ett eller annat sätt. No words said.
Och jag känner också mig jävulusiskt trött på att orka bli besviken på folk, som man själv har hyllat och hissat, för att sedan falla ner igen som en pannkaka. Det är fan svårt att lita på folk och jag förstår att jag har så jävla svårt för att göra det, med full rätt, man kan egentligen bara lita på sig själv och om man har tur - några få i ens närhet.
Men när det kommer till kritan, vem finns där då? Bara ta sig själv i kragen och klara av det själv - En stark jävla människa är bra att vara. Och vad gör en stark om inte erfarenheter och tuffa hinder?
Jaa, bara köra på! (känner mig stark).
Fick förresten ett mkt härligt sms från en grymt bra tjej idag - Sofia
Later!
