doilooklikeisaledrugs

Om jag inte hette Elisabeth i andra namn skulle jag hetat velig. För det är fan jag, ett ord som beskriver mig
V e l i g.  Jag kan aldrig göra ett val eller bestämma mig, jag låter sanden rinna ut, tiden som är okej för sen sker väl det mesta ändå, och då kan man alltid skylla på ödet och inte dåligt omdömme.

Just nu handlar det om valet av hårfärg (och en del själsligt). Det enda som jag egentligen kommit överens med mig själv om är en klippning, det är vad som behövs.

Gårdagen blev spontan och totalt annorlunda mina tidigare planer men vad gör väl det, jag fann mig själv på dansgolvet, hoppandes till highway man med två av dom som är närmast hjärtat, och va fan gjorde det väl då om någon spillde öl eller drog en dålig raggningsreplik? Inte ett jävla dugg.

"Vi tre är så himla bra för det vi har är äkta"

Idag har jag lekt administrativ, skickat in papper, skrivit ut papper och skrivit listor på saker som bör bli gjorda inom en snar framtid. Och ändå, fast jag känner mig bra och redo släpper inte det här illamåendet som verkar hålla i sig.

Och nu följer dagen med rensning för tydligen är sommaren slut(?) och tacos.