doilooklikeisaledrugs

Har precis kollat på filmen "Hatchiko" eller va den heter, om hunden som väntar på perrongen på sin husse som är död. åh gaaah va jag grät, försökte hålla mig men sen sprutade tårarna.



Jag önskar ibland att jag vore man istället, slapp jag vara så känslomässig och få hysteriska utbrott och analysera, ha pms, kunna föda barn och bara allmänt. Jag pallar inte med det här med tårar, kan ju för fan inte andas nu - och ändå kan jag inte sluta gråta för det var en av de finaste filmerna jag sett.

"Man glömmer inte någon man älskat"..Näe nu måste jag ta och skärpa till mig!