Life never asked me what i wanted



Gårdagen - kvällen och natten va så jävla Wonderful! Klockren och helt magisk.
Förandet hemma hos Bekka var hur mysigt som helst, massa sköna samtal om när vi var yngre, spännande händelser och vems vinflaska som var vems, självklart en del killar också.

Bekka: "Alltså mitt minne av dig och matilda när vi gick i gymnasiet var att ni alltid på alla fester skulle höra den där tutte-låten"
Åh! Jag hade helt glömt bort det, men vissa låtrader försvinner liksom inte ur huvudet hur mkt man än försöker.

Väl på torekällberget fortsatte magin.
Jag gjorde ngt som nog ungefär Ingen som känner mig skulle tro att jag skulle göra.


Jag drack en öl! Jaa - en hel öl. Varför?
Nej jag var inte för överförfriskad (då)
Jag tänkte:
"va fan jag är på hoffmaestro och är 22, när ska jag dricka öl om inte nu? Plus att jag är med matilda och hon är bra på att peppa mig!"
Så jag chokade de flesta. Fortfarande är inte öl direkt min specialité men de går ner.



Resterande från igår orkar jag inte ens ta upp. Men det var så jävla underhållande och så grymt sällskap.


När jag väl kom hem idag blev det lagom till en av mina favorit filmer "Pearl Harbor". Ja från ungdomstiden.
Helt sjukt va mkt jag gillade den och hur otroligt bra den är.
Det slog mig, och det kändes som det var det jag behövde.
När jag var 12-14 år hade jag inget problem med vad hur jag såg på kärlek.
Hur pass mycket det var värt och vad man själv vill ha.
Det kändes så enkelt.
Och exakt så var det. och det är det jag alltid innerst inne drömmer om.
Den där kärleken som bara finns på film.
När man älskar någon så mkt att det värker på ställen som man inte visste att det kunde värka på.

Att kunna hitta ngt sådant är nog jävligt svårt - om inte omöjligt (ja iaf i en liten stad som södertälje).
Men det kanske är bra att bli påmind om ens syn som liten och ung.
Inte halvhjärtat utan helhjärtat.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0