Gästinlägg a la näsborrar
För ungefär fyra år sedan växte jag förbi min storasyster, rent längdmässigt då alltså.
Elin, elin, elin. Hon är ju då en pärla, pärla för svin. Alltid svin som dras till henne. Förstår mig inte på det, eller så kanske det är så att hon dras till svinen? Hrm.. tåls att tänka på!
Trots att Elin är MIN storasyster, så är det jag som är hennes. (Ja, det är alltså lillasyster Odell som skriver detta inlägg.) Och hur kommer det sig då? Jo det är ju såhär, när elin är ute och springer runt full som ett as är det jag som är hemma och väntar på henne, eller ser till så att hon kommer hem. Och när elin ligger bredvid mig och sover, fast vi ska kolla på film, så är det jag som tittar på hennes vackra ansikte och önskar att jag kunde stoppa upp mina tår i hennes näsa utan att hon skulle märka något.
Med elin har man oftast alltid roligt, oavsett om det är hennes mening eller inte. Man kan bråka om potatisar, vattenflaskor eller något annat oväsentligt. Men den 8e december ska vi ha kul!! Kul jul säger jag bara, för vi ska kolla på Regina Spektor!
Ja, nu har näsborrarna skrivit färdigt. Massvis av kärlek från en syster till en annan.
