small
Jag är så jävla trött på detta återkommande i mitt liv. om och om igen. jag tror att nästa gång kommer det kännas bättre för jag har ju varit med om det förut - men det tenderar inte att funka så.
jag har ingen rätt att fråga, ingen riktig lust heller kanske. jag är som en hyresgäst - jag äger inget. Ingen rätt att ifrågasätta utan bara finna sig. Och jag är så jävla trött på det. känner mig så maktlös. maktlös och liten, värdelös och obetydlig. att så få ord kan ha så stor innebörd.
Och det värsta är egentligen att jag vet att jag är så jävla mycket bättre än det och jag är värd det bästa.
Men vart jag än vänder mig får jag skit. Om och om igen. Det tär så jävla mycket, har inte kännt den lusten att släppa lös ångesten som jag gjorde idag på länge. Den där makabra ångesten som lägger sig som ett stort svart hål i magen. Jag kämpar men kommer på mig själv med att undra för vad.
Är det värt det
Jag förstår inte. Vad är jag. Jag är egentligen så otroligt mycket bättre. Men det är svårt att försöka övertyga sig själv.....
Kommentarer
Trackback
