kan du älska mig som Teo Jensen älskar gitarren
Idag har jag kännt livet i mig!
Vilket egentligen är en ganska komisk,en tragedikomisk mening med tanke på det som min vardag precis just nu består av. Aldrig har jag kännt mig så lyckligt lottad över så mycket!
Och det får en på andra tankar. Det får små saker att kännas just små. MAn får ett annat perspektiv på saker och ting och det känns bra, jävligt förnuftigt och insiktsaktigt. Det är nyttigt att få lite insikt!
En utav mina favorit låtar är, har varit och kommer nog alltid vara fix you med coldplay.
Jag har aldrig lyssnat sönder den vilket jag gör med alla andra låtar som för stunden får mig att känna ngt specifikt. Något alls. Men aldrig fix you. Jag har tagit mina tillfällen att lyssna och få gåshud över precis hela kroppen och njutit.
Och på något sätt har jag alltid förknippat den med oss, med dig och mig (samt O.C som alla andra) - kanske för att jag alltid såg oss på något likvärdigt sätt.
Det finns alltid ord och meningar som är outtalade och som kanske alltid kommer att vara det, som kanske alltid kommer ligga där. Antingen som tankar som formas till ord i mig, eller som någon gång kommer ut som ngt annat. Det slog mig .
Kanske var det jag och inte du. Kanske är jag den starkare av oss, har alltid varit och kommer alltid vara? Jag vinner alltid i argumentationerna, jag har alltid bättre argument och åsikter än dig och jag har alltid lättare för att sätta ord på det jag vill få fram - även om det är svårt i grunden.
Hur som, fortf. en av mina bästa låtar som jag alltid får pirr i magen känsla av.
Att ha haft eller ha en vägg på det sättet är det vackraste jag vet.
Jag chansar! Lite tankar men absolut ingen ångest - vissa saker är bättre utan.
Och jag tror det är den rätta vägen - det finns så mycket!
Som jorden älskar månen?
Som sjömannen älskar havet?
Som tågen älskar rälsen?
Och som fångar älskar flykten?
Som barnen älskar julen?
Som korten älskar turen?
Och som Romeo älskar Julia?
