doilooklikeisaledrugs

Jag vet att jag inte vill blir vuxen.
Men att jag mer och mer närmar mig en siffra som för andra (som för de flesta) är vuxenålder ger mig ångest.
Ångesten kryper inom mig.
Jag vill inte växa upp.
Jag vet inte hur man ska vara när man är vuxen?
Ska man inte ha barn och grejer? Ett förhållande? Någon som representerar ens andra halva?
Stress.
Jag trodde mig ha funnit det för länge sedan, någon som förstod mig innan och utan.
Men ibland felbedömmer man.

Ska man inte vara sådär mogen och göra mogna grejer, kunna ta mogna beslut?
Jag puttade in fisken i en slemmis i lördags och hon sa "MOGET ELIN!"
Jag är inte mogen.
Jag vet inte hur man beteer sig.
Jag bara Är.

Jag vill känna mig sådär sprudlande levande.
Att varje dag kan vara den sista och jag vill leva ända ut i fingerspetsarna.
Jag vill inte ångra.
Jag vill bejaka.
Jag vill köra så fort att jag flyger fram.
Jag vill vända på dygnet och ha långa djupa nattliga samtal.

Jag vill känna livet i mig!
Jag vill vara älskad.
Jag vill vara uppskattad.
Jag vill uppskatta.
Jag vill älska.
Jag vill vakna upp och känna mig trygg.
Jag vill känna värmen från en annan slingrad runt mig.
Jag vill vakna utan klump i magen.
Och jag vill vakna av solsken.

Och där vill jag vara. kvar.