doilooklikeisaledrugs

Jag är en känslo-människa.
Det har jag kommit på efter en stunds fundering på tåget(fattar ni varför jag hatar o ena sidan att åka tåg?).
En sånn där människa som egentligen skiter i regler, normer och vetenskapliga formler.
Jag går på känslan och instinkter, på impulser.
Jag vill inte bry mig om kommande saker och vill inte tänka framåt.
Jag vill bara agera efter de specifika ögonblicket just då.
Kanske är det därför jag ofta hamnar i helt oanade (för vanliga andra) situationer?

Anyway.
Oftast tycker jag att det är bra, jag är ärlig, rättfram och kör mitt race.
Jag bryr mig inte om vad andra tycker och jag lägger inte fram mig själv som att jag är
så jävla mkt bättre än vad jag egentligen är (bara om jag är väldigt bra).
Jag handlar på ögonblicket.
Hur gör man?
Kör bara köör.
Och nu menar jag i alla lägen.

Oftast tycker jag att det är bra, trots att jag ofta försöker hålla koll på mig själv i situationer som kanske kan bli för överdrivna.
Detta med tanke på att människor som låter sig styras av sina känslomässiga humörsvängningar ofta hamnar på en psykisk instabil nivå eller som alkoholister (eller både och).
Vilken framtid?!

Trots detta så tycker jag att man ska tänka mindre på vad man bör göra och bara känna efter själv.
Jag är trött på kommentarer som
"vad ska dom tro då?!".
Låt alla tro va fan dom vill för folk snackar i vilket fall som helst, endera du ger dom ngt att snacka om el inte.


SÅ oftast tycker jag om att åka tåg.

.Bara en förklaring.