I did it before and had my share, it didn't lead nowhere



Mina gamla vanor lockar, men jag har kommit över det nu. De är fast i en annan tid där jag aldrig fann någon annan utväg. Jag har lärt mig, jag har utvecklats -
När tårarna inte längre finns, där de på något sätt frusit fast - vart är man då?

Men som en gammal vän som alltid tenderar att komma med nya ursäkter, nya meningar med olika typer av innebörder står jag fastfrusen och lyssnar. Även om jag vet,även om jag är uttråkad och söker ny spänning och nya upptäckter, nya upplevelser.

Det är dags att radera. Ett knapptryck och man lyssnar på sig själv.

Jag har äntligen gjort det!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0