dimmiga dar




Jag är så långt ifrån redo för ett seminarium som jag kan vara.
Med en sömnlös natt, eller kanske ska vi kalla det en natt med mkt vändningar och ångest, ett snurrande fram och tillbaka i 5 timmar och en förskylning som kom så olägligt den bara kunde komma, ska jag prata om kvalitativa artiklar.
Min hals är tjock som en fet kärring och jag går på alvedon för att kunna få fram orden.
Inte nog med det gör mitt känsloliv att jag skulle kunna bli än mer förskyld.
Tack.
Jag kör därför på ilska.
Och en stark vilja.

Men en sak gör mig jävligt konfunderad, sen när blev det okej för killar att va riktiga svin?
Bara en fråga.
Jag är så  t r ö t t  på detta eviga återkommande skit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0