doilooklikeisaledrugs

Jag får skylla på att tiden inte räckt till för allt, och har man inte tid till att blogga betyder det att man lagt tiden på att göra en jävla massa roligheter istället.

Och det har jag verkligen gjort.
Skärtorsdagen började med en runda på stan med Sandra för att införskaffa diverse roligheter till kvällen.
Eller ja, mitt tema va ju att vara påskkärring, men jag hade för mkt i huvudet och för många i telefonen för att hinna med påskkärring outfits. Så fick bli som de bli som de blir tänkte jag.
Städade av här hemma och sen droppade tjejerna in. Var då Elin och Julia som hade hittat en liten kyckling som de tog med sig, den döpte vi snabbt om till Tore Skogman (elin tyckte kycklingen liknade honom?).
Den brändes senare upp av ovannämda.
Även Sandra och Linn sammanslöt sig med oss för att traska ner.

Skärtorsdagen kan egentligen sammanfattas till en mkt rolig kväll med många gamla ansikten och skön stämning.
Sängen som jag landade i kändes skön och efterlängtad.

Långfredagen var seg och solig, satt nere vid maren och njöt med glass och gott sällskap. Kvällen blev lugn och tidigt sängående, kändes behövligt.

Påskafton bjöd på både det ena och det andra, lite påskmiddag, sen traskade jag iväg till Anton och Knutte, där det var ett gäng tjejer samt knutas.
Härliga kort togs och vårvärmen njöts.
Tillsut traskade jag vidare till förfest nr. 2, johanna, där jag mötte upp sandra och linn.
Vi gick ut.
Jag hade på mig mina vita sneakers och de va fan de bästa valet jag gjort på år och dagar. Kunde dansa hela natten och det matchade min outfit, kunde inte bli bättre.

Vi hade hur roligt som helst, vill jag minnas, shotade i onödan.
När jag säger ngt om shots, ska man alltid säga nej, men linn kände att hon ville bjuda istället för att säga nej?
Ja, as härlig kväll.

Kom hem sent...

---

Det förvånar mig lika mkt som jag tror det förvånar andra. Kanske är det för att jag aldrig ngnsin sagt saker som dessa förut, för jag har inte kommit mig för det, inte tagit mig ann att göra det. Låtit de vara.

Och samtidigt som jag blir förvånad blir jag ändå stolt, för det bevisar att jag vuxit, jag har mognat och framförallt insett vad jag vill ha och inte vill ha. Vad jag är värd och hur jag vill bli behandlad.
Att jag har rätt att ifrågasätta. Att jag tar de så självklart.

Jag är inte den personen längre.
Samtidigt är de det som gör att jag kan se mig själv i spegeln för jag vet att jag lyckades.
Jag lyckades verkligen!


Bilder kommer snart!!