doilooklikeisaledrugs

"Men jag Älskar min mutta!"
"Och jag min, på ett speciellt sätt liksom"
(Jag och Inga uttrycker känslor, grabbigt? näe?)

---

Jag är helt slut, utmattad, slutkörd, utflängd och överkörd.
Så känner jag mig efter 2 dagars tidigt uppgående (motsats till sänggående?) och slit på jobbet.
Som om inte det vore nog är det jobb imorrn med.
Tillbaka till etuna under måndag - tisdag.
Jag packar min väska som de ggr förr och beger mig mot Angelica's lya, för sista gången.
Sorligt men sant.
Är bara så jävla trött.
Trött är ett bra ord som väldigt ofta nu verkar beskriva min sinnestämmning.



Men för att klargöra.
Julafton
 Bra, lagom, god mat, bra klappar, mkt inredning till min makeover rum som känns mer och mer ombonat, och en del tv.serier. Det enda som saknades var överdrivet mkt underwear. Folk har börjat ana min nos för detta nu.



Juldagen
 Var eftertraktad och på samma gång ångestframkallande. Jag hatar egentligen sånna där dagar, som tyr nyårsafton, Dagar som folk planerar och pratar om, köper nya kläder 3000000 ggr och ändå gör om inför.
De ger mig ångest. ÅNGEST. men anyway, juldagen var här och stressen var ett faktum.
Kom hem till en Bakis Inga runt 5 snåret. Bakis va det rätta ordet.
Hon la sig i sängen, jag och Sara korkade upp.
Inga sov ruset av sig, och sen traskade vi över till Alexandra där vi mötte upp tjejligan.
Hann bara in, ta av sig mina krångliga skor för att gå ingen och ta på sig de krångliga skorna.
Ut till Axa för att mötas av KÖ.

Milslång kändes den som.
Drog med mig Sara och trängde mig längst fram.
"Jag står fan inte i KÖ, jag är försäljare!!!"
Trycker sig längst fram och får vänta i drygt 30 min.

Men kommer in, väl inne va de kul. Kan inte säga mer än de, jag brukar ju oftast ha kul på ett eller annat sätt.
Synd bara att endast de me vip band fick gå upp på vipen eftersom jag uppenbarligen va den enda som hade de i mitt sällskap.
BAJS på de.

Men resten va bra.
Träffade på en massa människor som man inte sett på år och dar, för att nämna ngr Flurr, Blid, Tove osv osv.
Toppen tills man kom till garderoben.
KAOS.
KAOS är det enda och rätta ordet som kan och bör användas.
Jag fattar inte varför de som står där är oerfarna och knappt byxmyndiga, okej.
Jag gick ur kön efter drygt 40 min, ställde mig typ vid sidan och grät.
 Tills Fredrik kom och tog min nummerlapp, gick i och hämtade mina grejer. Jag va lite gladare igen.
Säntii's jacka hittade ingen, varför skulle Kreu ha modevisning för?
Varför smet jag och Clara ut vid andra utgången (där man absolut itne fick gå ut, vi trodde vi va smarta)?
Varför gick de inga bussar därifrån och varför fick vi inte tag på taxi?
"30minuters telefonkö". My ass!

Och slutligen varför fick min kompanjon med mig på en jälla promenad in till stan, genom villa områden och över buskar, in på andras tomter och vidare?
 Mina fötter gick sönder. Ja gick sönder. Tillslut med lite tur hitta vi en bil.
Lyckan va räddad!
Riktig lirare till taxichaffis också.

Jag mådde rätt bra på annandagen, förutom sömnbrist och allmänt illa tillstånd.
Och började som sagt jobba 07 dagen efter.
Riktigt trött är jag fortf.

---

Men det som stör mig allra mest hitills är att jag har brutit ett ben i min fot, eller ngt liknande. En spricka kanske de är?
När jag lägger vikt på framdelen av foten klickar de och knakar och känns som benet sticker ut i skinnet under.
Hur fräscht och kul är de?!
*klick klick* är de jag hör när jag går.

Men o andra sidan, va gör man inte för att ha kul!?

De fanns en rolig tränare som försökte slira in sig lite osmidigt där ute och en som trodde han va dansare men som tydligen åkte rak lång ner i golvet.

Om två dagar är jag hemma igen och då är de stress och ångest inför nästa dag.
Nyårsafton, som säkerligen kommer bli lyckad den me, hoppas jag har kvar min jacka bara!
Men nu börjar jag fan känna mig gammal..