To feel
Oktober. Oktober.
Vad hände med augusti och september? De liksom bara flög förbi och nu är jag lika nära jul och snöp, klappar och tomtar som jag är sommar och sol, bara ben och nattliga samtal in på morgonkvisten i soluppgången.
Att känna. Det slog mig idag. Hur otroligt viktigt och vackert det är att vi människor kan känna. Alla möjliga olika slags känslor. Ilska, glädje, lättja, lust, förtvivlan, sorg, hysteri, ångets..You name it - Att vi kan känna allt det här.
Och det bästa med att känna? Att när du väl kommer ur ilskan eller sorgen och skrattar så uppskattar du livet så jävla mkt mer, för du ser att det finns olika sidor och olika färger av livet.
Jösses va djupt det där lät. Kan bero på de för få timmarna sömn jag fått den senaste tiden eller kanske de faktum att jag (som förtydligas ovan) inte ens hunnit se årstiden som försvann och den nya som kom. Jag har inte känt. Jag har varit som i trans med ett mål och det är bara rakt fram, kämpa på.
När man tillslut stannar upp, ser sig omkring och fattar att - Det finns fortfarande. Jag kan känna och ta mig till - Bara jag tar mig tid.
Svammel.
Det jag har tid för nu är läsning och imorrn bitti tvättstuga och träning - De stora T.N.
Kommentarer
Trackback
