it started out as a feeling
Just nu fullkomligt hatar jag facebook. Ja nästan då kanske. Totalt oaktiv - ja eller nästan då.
Ni som läser den har äckligt trista bloggen har väl förstått att jag är instabil och lite halv.
Och ja, så får det vara.
Ska försöka bli bättre.
På något sätt.
Som jag sa till Andrea: "Om jag får en till chans, påminn mig då när jag klagar".
Som en liten gullig tant sa till mig igår när jag tog blodprov på henne
"Är du verkligen sjuksköterska? Du ser så ung ut! hur gammal är du lilla vän?"
"Gammal...näe 23"
"Åh, då har du hela livet att se framemot. Det är bara att le och följa med. Och du har ett vackert leende"
Och det är kanske konstigt för andra, men dom ger en så mycket.
Kommentarer
Trackback