the apple of my eye



Har skrivit och raderat ut ungefär fyra gånger. Kanske för att allt känns så tomt, löjligt på något sätt.
Jag känner mig tom och det är så jävla onödigt.

Och den som alltid fanns som min extra vägg, mitt extra stöd finns inte för mig längre. Men jag har vant mig och jag fixar det - bara det att ibland känns det så jävla tomt och det är när jag faller som det märks mest.
Att det faktiskt inte finns något skyddsnät, ingen extra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0