doilooklikeisaledrugs

Nu är det riktigt jävla varmt och eftersom Gud har välsignat mig med en veranda (pappa kanske) så använder jag den till fullo, musiken är på, boken är uppslagen, vatten med, det enda som saknas är en riktig jävla drink i handen och en pool. Sen skulle livet vara på topp!


Och ändå upphör jag aldrig att förvånas av mig själv och mina sjukt sjuka känslomässiga humörsvängningar, eller ska vi kalla de jagläggernerendelavmintidtillattlåtsasbrymig? Eller kanske stördhetsmisstrogetjävlaskit?
Vi kallar de va fan som helst, jag är så jävla fucked, en mkt störd människa.

GE MIG NGT HELST NU!  I need it.