doilooklikeisaledrugs

Kom och tänka på en sak tidigare idag - jag har ju tid me sånt!
De här me rykten och hur otroligt förstörande, sårande och patetiska och hemska de kan va.
Biter sig fast runt en som en blodigel.
Jag tänker/tycker och ser det som att tonåren - tonårstiden är en tid att växa.
Vi gör våra misstag och provar på en del sjuka grejer för att lära sig. Förhoppningsvis blir man visare och går vidare med mer erfarenhet och kanske ngr år på ryggen.

Men att de sedan hänger kvar?
Jag är så lyckligt lottad för att mina vänner vet vem jag är, vem jag vart, vart jag vart och vad jag gått igenom för att vara där jag är idag.
Och de dömmer mig inte för de, snarare att de ser att jag har erfarenheter som kanske kan hjälpa ngn annan en vacker dag.


Det finns folk som jag aldrig kunnat tro skulle kunna hälsa på mig eller för den delen krama om, när det ändå händer inser jag att människor är mer förlåtande än va jag trodde.

Människor gör misstag och växer upp.
Ibland gör man dom inte en gång, inte två, inte tre utan kanske fyra fem gånger bara för att det känns rätt.
Men tillslut så fattar man.
Jag har alltid handlat på känslan och inte med ngt facit i handen som gjort de lättare.
Jag tänker inte - jag gör.
IBland blir det bra - andra gånger dåligt.

De som har varit sämst har jag bett om ursäkt för - de resterande får stå.

Min point är att man aldrig ska dömma folk utan att lyssna, se och lära. Det finns så mkt mer.
Och bara för att man beteede sig på ett sätt när man va 16 - vad säger att man ska betee sig likandant äver 20 ?
Evolution människor - Evolution.
Därför kunde jag inte bry mig mindre om va folk snackar för skit i den här stan för det säger egentligen ingenting.


Dusch! Undra hur många gånger man kan duscha på en dag utan att man blir för uttorkad?