förstadagenpårestenavmittliv
OCH om inte det där lät deppigt vet jag inte vad som gör?
Men skolan började ju idag så vad kan man förvänta sig?
Näe, nu överdrev jag. Egentligen är det kul, komiskt.
Ja iaf att jag sa "jag ska fan hem och träna, börja på en av tentorna".
Jag menar, jag vet ju att jag inte kan börja nu iaf? Skrev typ 4 rader
"pat. med psykisk ohälsa."
Okej, nej det där var en rad. Men det är alltid en början!
Och att jag sedan spenderade typ en halvitmme av min tid åt att åka vilse i e.tuna och leta efter sjukhuset är väl också rätt roligt? Om det är något som skall va lätt att hitta är det väl ett sjukhus?
Jag (och mina medkumpaner som va minst lika dåliga) hamnade någonstans på vischan!
Sen gav jag upp och ja, skrev de där raderna på en av tentorna och drog mig neråt för att träna.
Att jag nu är helt slut är totalt förståeligt, helt slut.
Belåten över att slippa höra "älskar att kolla på dig när du tränar, du är så sexig" körde jag hem.
Svettig och äcklig skulle vart en bättre förklaring - håller tummarna för att det inte är ngt fel på bilen!
Blev det inte höst idag?
Så fort jag steg ur bilen vid skolan va det lite halvstorm med en massa löv som virvlade runt och de va bra mkt kallare än jag hade tänkt mig. Skumt, men bra tajming.
Därför sätter jag mig i soffan med en kopp té, duntofflor, (julmusik? okej näe), en bok(som jag inte får mardrömmar om) eller satc. Ja,det låter bra.

Deja'vu - men ändå inte så som grunden var lagd från början.
You touched me.
Kommentarer
Trackback